Under de första sidorna av den här boken är jag smått förvirrad men belåten. Jag vet inte riktigt var handlingen utspelar sig men så småningom framträder Paris och de kinesiska kvarteren hamnar i handlingens centrum. Huvudpersonen Diane är journalist. För tillfället har hon inget fast arbete men hon får en del frilansuppdrag av sin vän […][...]

Fly för livet är Helena von Zweigbergks fjärde bok med fängelseprästen Ingrid Carlberg som huvudperson och här kommer vi direkt dramatiskt in i handlingen. "Jaget", alltså fängelseprästen Ingrid, tas av misstag som gisslan av tre kriminella; något går snett under flykten från fängelset, egentligen hade de planerat att ta en av vårdarna. I första hand […][...]

Det känns egentligen futtigt att klaga på att omslaget till Ulla Britta Ramklints bok, om fem kvinnor som förändrade världen, är alltför stereotypt. Men eftersom mina tankar under läsningen ofta återkommit just till det klichéartade omslaget och titeln, kan jag helt enkelt inte hoppa över detta. Omslaget visar de fem kvinnorna i stiliserade, svarta teckningar […][...]

Nina bor ensam med sin mamma i Umeå, Daniel och Wille bor med sin pappa i Luleå. Föräldrarna nätdejtar och blir kära och vips får Daniel och Wille flytta med ner till Umeå. Daniel och Nina är jämngamla (16 år) och börjar i samma klass. Daniel tycker att Nina är "cute as a button", och […][...]

När jag pluggade i Karlstad på 90-talet rådde det ett tag ett jäkla hallaballoo på insändarsidan i Nya Wermlandstidningen. Tydligen hade kyrkoherden i Brunskog tröttnat på att ha samma sju tanter i bänkarna varje söndag och börjat göra gudstjänsterna lite mer underhållande – ta in dansbandssångare som försångare etc. Och nog kom folk (det är […][...]

Éric Chevillards senaste till svenska översatta bok Rödöra var en experimentell och vass uppgörelse med reseromanen. I taket vill vara detsamma, fast den här gången är det socialreportaget och skildringen av samhällets utstötta som det ska göras upp med. Chevillard vänder sig ifrån det politiskt agiterande och de melodramatiska skräckberättelserna. I I taket finns inga […][...]

Gränserna mellan fakta och fiktion har hört till de ständiga litteraturdebatterna på senaste tiden, men sällan är det just självbiografier som behandlas då. Att hänga ut sig själv anses oftast inte lika problematiskt som att hänga ut och kanske skruva till andra. Ändå är problematiken förstås omöjlig att komma ifrån: hur vi förstår oss själva […][...]

När som helst kan benen vika sig under berättarjaget i Janna Thorströms debutroman Vinterbad. Hon har en muskelsjukdom och plötsligt ligger hon på badrumsgolvet. Handfatet tornar upp sig ovanför henne och mödosamt kravlande tar hon sig ut i vardagsrummet där hon kan ta sig upp i soffan. På vägen noterar hon ett tappat tampongpaket och […][...]

Om du följer serietidningarnas säsong åtta av Buffy vet du hur Melaka Fray är aktuell just nu. Om du inte har den blekaste om vad jag precis skrev så fungerar det också. Joss Whedons Fray är nämligen en självständig serieberättelse som visserligen bygger vidare på slayer-mytologin och, som alltid när det gäller Whedon, belönar en […][...]

Problemet med att vara så sjukt bra på att välja skådespelare och få ut det bästa av dem som Joss Whedon är, är att om man sedan drar iväg och gör andra saker med samma karaktärer – ja, då blir skådespelarna lätt saknade. Serenity: Those left behind är för all del väldigt snyggt tecknat – […][...]