Det är passande att Göran Greider skriver om Dan Andersson. Greider bär på samma slags tillhörande utanförskap som Andersson. Som han själv säger i boken, ser han sin egen klassresa i Dan Anderssons liv, precis som så många andra i folkhemssverige identifierat sig med Anderssons kluvenhet: en fot starkt förankrad i den fattiga Finnmarken och […][...]

Av en slump har de två senaste filmerna jag sett på bio och den senaste romanen jag läst, stora likheter. Romanen är "Allt som återstår" av Elin Boardy, filmerna "Maria Larssons eviga ögonblick" av Jan Troell och "Kvarteret Korpen" av Bo Widerberg. Den första filmen är helt ny, från 2008, den andra från 1963, och […][...]

Haijbyaffären hör onekligen till 1900-talets stora svenska skandaler. Inte bara för att Kurt Haijby sade sig ha haft ett förhållande med självaste Gustaf V i en tid när alla uttryck för homosexualitet var i lag förbjudna, utan framför allt för de medel hovförvaltningen och polisledningen tycks ha tagit till för att göra sig av med […][...]

”Ingen människa kan leva utan myten om ett annat land”, var det visst någon som skrev en gång. Och det är väl ungefär där vi kommer in i Raga – nej, inte i skrevet, även om det spelar in också, utan i myten. Till de utspridda ögrupperna i Oceanien kommer man – i alla fall […][...]

Federico García Lorcas vistelse i världsmetropolen New York då han var i 30-årsåldern var utan tvekan en tid som skakade om den spanska poeten ordentligt. Marika Gedin har enligt den senaste och mest fullständiga redigeringen av García Lorcas handskrivna dikter, översatt frukten av hans New York-tid. Nämligen den mytomspunna diktsamlingen Poet i New York som […][...]

gråa sjok, dimma, beslöjat, lera, gyttja, hål, flisor, kött, lukt, lukt; att gå i en öken av lera och hål, hål i ögon hål i moln fåglar i himlen; svarta projektiler; en depression av slöjor som drar över ingenmansland och himlarna som skiftar i rött, rött kött och hål, hål, hål skjuter hål överallt hål, […][...]

Det känns som att det ligger i tiden. När jag läser Scenario X kommer jag att tänka på andra böcker som kommit de senaste åren: på Valerie Solanas syn på sexualitet som något själlöst och instrumentellt i Sara Stridsbergs Drömfakulteten, på den dyrkan av skönhet och den sammankoppling mellan njutande, våld och över-underordning som finns […][...]

Utmärkt, tänker jag, en praktisk liten handbok för att kunna artbestämma träd. När dessutom reklamtexten säger att det inte krävs några förkunskaper för att använda boken låter den som gjuten för mig. Täckningen är det heller inget större fel på: 300 europeiska trädarter behandlas. Ganska få av dem finns egentligen i Sverige, än färre växer […][...]

Att läsa Bodil Malmsten är som bomull för själen. Även när det handlar om livets svåraste frågor som Ensamheten, Tillhörigheten och Det Sociala Spelet. Och jag försöker sätta fingret på vad det är. Är det språkets rytm, ironin eller de filosofiska betraktelserna? Enkelheten, ordskruvandet eller helt enkelt ärligheten? Jo, paradoxalt nog är det nog ärligheten. […][...]

Barn som inte får gå i skolan. Cancersjuka som inte får vård. Maria Borelius svarta hemhjälp och fackföreningar som agerar poliser och ser till att kasta ut exploaterade arbetare med huvudet före. Mord som knappt utreds eftersom offren officiellt inte finns. Då och då sipprar en bråkdel av papperslös tillvaro igenom, blir löpsedlar och nyhetsnotiser. […][...]