Cecilia Magnusson Adell debuterade i vintras med diktsamlingen Eldfåglarna. Boken beskriver hon själv som ”en berättelse om sökandet efter kärlek och identitet” som skapas genom minnesbilder. Dikterna är indelade i tre skeden enligt en kronologi, boken börjar med ”Nuet”, fortsätter sedan med ”Dået” för att till sist blicka framåt mot ”Imorgon”. Tanken med indelningen är […][...]

Tove känner tiderna rinna genom sig, banden till de som gick före, de som brukade jorden, såg löven falla från samma träd, vandrade över samma golv. Liksom nedärvt finns det där, det fysiska arbetet, kroppen, stegen, blodet. Ja, blodet, som betyder liv men också död, eller uteblivet liv. Medan mormor tynar bort på gården, ramlar […][...]

Av någon anledning var jag inte beredd på hur mycket den här romanen skulle komma att handla om äktenskap, fastän det såklart borde ha varit uppenbart av titeln. Vad jag förstod är det en historia om en felaktigt anklagad, om rasism och om utsatthet. Men det är också en roman om dagens syn på äktenskap, […][...]

”Jättemaskarna” kallar man höghusen, även om de fula byggnaderna inte heter det egentligen. Det är bostadsområdet som politikerna glömde, som skulle bli en oas men blev ett nedgånget ruckel, och det är där Adele bor med sin mamma och syster. Det är där hon blir kär i Manu och det är där hon blir gravid. […][...]

Hur är det att ha världens kanske främste fantasy-författare som förälder? Fantastiskt fint – åtminstone om man ska döma av Breven från Jultomten. Den innehåller nämligen brev och teckningar som JRR Tolkien under drygt tjugo år skickade till sina barn ”från jultomten”. Det börjar 1920, när förstfödde John bara är tre år gammal. Då handlar […][...]

För den som inte sökt bostad i Stockholm ligger det nog nära till hands att tänka att klagoropen från huvudstaden är överdrivna. Det är de inte. Bara under en kort period av mitt liv var jag tvungen att tråla blocket efter bostadsannonser, och jag har ingen lust att göra det någonsin igen. Så jag känner […][...]

Romanen Överstinnan av Rosa Liksom är översatt från meän kieli av Janina Orlov. Bara det är en bedrift – att få denna mustiga historia och dito språk översatt till svenska. Orlov är verkligen en som kan detta med finska och svenska och dess varianter. Här berättar en gammal kvinna i ett rasande tempo om hela […][...]

Mumintrollen går i ide, kan man säga. På hösten stänger de till sitt hus, kryper ner i sina sängar och sover till våren. Fast inte den här vintern. Den här vintern ramlar istället en irriterad hemul in genom takluckan och väcker Muminfamiljen. ”Julen kommer, och här ligger ni och sover! Det går inte för sig! […][...]

Inför denna publikation har jag skrivit ett tidsinställt brev inför min nästa schemalagda recension. Ett avskedsbrev. Människor kommer att bli rasande. En bekännelse: Jag var verkligen inte så förtjust i Boye. Jag kan inte känna något starkt inför henne eftersom jag associerar henne för mycket med sönderläst kitschpoesi, som när man börjar höra stora musikaliska […][...]

Namnen på de fyra rejäla pjäserna hämtade ur den svensk litteraturhistorien avslöjar vad vi har i handen – en ask innehållandes motgång, kamp, brist, utanförskap, smuts och orättvisa. Ingångarna är lite olika och perspektiven skilda, men alla fyra noveller viker inte av från den utsattes väg. Berättelserna utspelas inte i vår samtid, men som det […][...]