Vi är tillbaka i Västeros och ännu en kamp om järntronen. Vi står inför ett inbördeskrig mellan två syskon från den mest mytomspunna släkten, Targaryen. Aegon II och Rhaenyra splittrar huset när släktingar och barn dras in i kampen. Ett krig som inte liknar något annat under de sju konungarikenas långa historia och som kommer […][...]

Om civilisationen går under, hur gör den det då? Märker man precis när det händer, eller kommer det gradvis, så där som vattnet kokar ihjäl grodan? I början av Liknelsen om sådden lever femtonåriga Lauren Oya Olamina bakom en hög mur. Året är 2024 – romanen gavs ut första gången 1993 – och landet är […][...]

Eftersom jag vet att snålvattnet hos 102.2% av våra läsare rinner till när de snokat upp skribenters missöden kan jag informera er, kära medborgare- och brottslingar, att jag på de mest försmädliga vis hindrades i mitt försök att skriva denna recension. Den för hand- och handled ergonomiskt anpassade musen, införskaffad från en viss hemsida till […][...]

Sverige beskrivs ofta som ett samförståndets land. Förändringar sker gradvis, genom reformer, beslutade i parlamentarisk ordning. Revolutioner och gatukravaller förekommer kanske på andra håll, men inte i det lugna och fredliga Sverige. I synnerhet gäller det här beskrivningen av det efterkrigstida Sverige. Men i verkligheten ser det inte alltid riktigt ut så, menar författarna till […][...]

Varor läggs upp på kassabandet. En efter en åker de iväg och när den sista slagits in i kassan går kunden fram och betalar. Föreställ dig nu ett väldigt l å n g s a m t kassaband. Varorna skulle kunna symbolisera människor som du mött i ditt liv. När kassörskan behandlar dem en i […][...]

Mulattmörderskan. Så kallas hon, den unga före detta tjänsteflickan som 1826 står anklagad för att ha mördat sina arbetsgivare. ”Arbetsgivare”, förresten, ett så självklart men egentligen löjligt ord. Som om arbete ensidigt vore en allmosa att tacksamt ta emot. Lika problematiskt då som nu, och inte minst för Frannie, vars barndom som slav nästan sömlöst […][...]

Ofarbar tystnad är författaren, förläggaren och översättaren Andreas Lundbergs andra bok i en planerad romantrilogi om sin egen psykiska ohälsa som blommar ut efter en skilsmässa. Han kallar den första boken för svart, den här andra boken för grå och den tredje boken ska bli den vita – han kallar dem för helvete, skärseld, himmel. […][...]

Hur gör jag mitt urval egentligen när gäller att recensera böcker? Det är lika svårt att svara på som vilken musik som passar när man ska skriva. Ibland funkar danske Anders Trentemøllers melankoliska electronica lika bra som Jan Johanssons småsorgliga pianoklink, men ibland måste man ha mer drivande takt som i tysken Boris Brejchas techno. […][...]

Jag erkänner. Jag är kass på kvinnliga tonsättare. Ett par av mina bekanta är mycket aktiva i KVAST (Kvinnlig Anhopning Av Svenska Tonsättare) men själv fortsätter jag glatt sjunga samma gamla Bach-Brahms-Händel-Mozart och andra mäns alster om det inte dyker upp något enstaka stycke i min kyrkokör. Å andra sidan – när jag för ett […][...]

Jag började läsa Alice Dregers Galileo’s Middle Finger i tron att den skulle handla om något annat än den verkligen gjorde. Jag hade fått uppfattningen att den skulle handla om hur forskare tystades ned av akademin för att deras forskning sågs som för kontroversiell; istället handlar boken om hur forskare blir hotade, hatade och tvingas […][...]