Som hundägare älskar jag det mesta som handlar om hundar, förutom hundtryck på kläder och andra textilier. Jag kan fastna i olika hundforum på nätet och gråter när jag ser på veterinärprogram på tv. Lägg därtill att jag är väldigt förtjust i Lena Sjöbergs poetiska bilderböcker. Därför blev jag naturligtvis nyfiken och förväntansfull på Hundra […][...]

Redan när jag påbörjade Lina Bengtsdotters debutroman, Annabelle, kändes den välbekant. Sättet att väva samman nutid och förflutet, den återvändande kriminalaren, plågad av sitt dunkla förflutna, storstadspolisernas blick på den bedagade landsortshålan. Allt det där var samtidigt väldigt lätt att förlåta, för Bengtsdotter gestaltade det så bra. Välskrivet, väldisponerat, nyanserat. Levande. Det gör hon fortfarande. […][...]

Hanna Johansson målar i Antiken upp drömska och samtidigt glasklara bilder i en mosaik av scener som tillsammans bildar en hel berättelse. Det är en spräcklig, skimrande yta som döljer avgrundsdjupa teman om ensamhet, om besatthet, om övergrepp. Vi är i Grekland, närmare bestämt i den lilla staden Ermoupoli, på ön Syros. Där finns en […][...]

Hierarkier är ofta centrala i ungdomsböcker – liksom bland ungdomar, vad det verkar. Vem är coolast, vem är töntigast, vem försöker klättra eller hålla sig kvar? Vem kan göra nästan vad som helst, och vem är ständigt begränsad, ständigt rädd för att bli utsatt eller ännu mer utsatt? Vilka roller känner man att man kan […][...]

I dagar som dessa kan de flesta av oss bara drömma om att dra på solsemester. Då kan det vara härligt att läsa om andra som kommer iväg till medelhavssolen och salta stränder. Här är det tre brorsor som heter Bockarna Bruse som åker söderut. De har dock inte råd med någon lyxsemester utan den […][...]

Under 2008, när Twilight-hypen var i full gång, höll Stephenie Meyer på med ett nytt projekt: att skriva Twilight ur Edwards perspektiv. 12 kapitel senare läckte manuskriptet, och Meyer blev så besviken och less på alltihop att hon sa att hon inte kunde färdigställa boken. Tydligen kände hon bara för att ta kål på hela […][...]

När jag var fem-sex år gammal var jag på Nationalmuseum med mitt dagis (ja, detta var på daghemmens tid och inte förskolornas) och som minne därifrån fick vi välja varsitt vykort. Jag föll för ett porträtt av Jenny Lind, som jag minns det helt utifrån bilden i sig och inte alls för att motivet var […][...]

Jag har aldrig förstått mig på skräckfilm. Jag avskyr den där adrenerga känslan av en jump-scare: det sprittande kallsvettiga obehaget, pulsen som skenar. Jag blir rädd varje gång. Jag blir rädd även om jag vet exakt när monstret ska hoppa fram. Och jag kan inte se det njutbara i det. Inför skräcklitteratur, däremot, känner jag […][...]

Litteraturhistorikern och professor emeritus Per Rydén ger oss i sin biografi inblick i ett liv med läsning, forskning och journalistik i fokus. Rydén har levt hela sitt liv med litteratur och diskussioner runt detsamma. I boken elaborerar han runt sin litterära resa, vilka författare som påverkat hans liv och hur hans karriär utvecklats. En känsla av att […][...]

Hur går det för seriestrippen nu för tiden? Publiceringsformen, tre tecknade rutor per dag, föddes under dagspressens guldålder. Nu är det allt färre som prenumererar på en dagstidning. Jag var en trogen seriestrippläsare. Vardagsrutin är en viktig komponent, det här att man slår upp tidningen bakifrån för en daglig dos. En bra serie blir en […][...]