En roman om hur Frankrike röstar fram en president från Muslimska brödraskapet skriven av fransk litteraturs enfant terrible: Michel Houellebecq – går det att läsa en sådan bok som enbart litteratur? Är det möjligt att särskilja dess litterära kvaliteter från dess idéinnehåll? Är det en bra bok eller inte? Att kunna besvara några av de […][...]

Skenorna dunkar under tågets hjul, och det är för sent. Var det med flit eller av misstag Mihály klev på fel tåg och skiljdes från sin nyblivna fru? Allt såg ju så bra ut. Erzsi hade skilt sig från sin make efter att ha vänstrat med Mihály ett bra tag, de gifte sig som vuxna […][...]

Sverige behöver en paus från flyktinginvandringen. Det har blivit ett fras svenska politiker svänger sig med de senaste veckorna. Medan jag läser Samar Yazbeks reportage från inbördeskrigets Syrien, Resa in i tomheten, gnager den där frasen i mitt bakhuvud. Vem är det egentligen som behöver en paus? Den syriska författaren Samar Yasbek tvingades i exil […][...]

Den här boken är till alla som har en snippa, vill ha en snippa, har haft en snippa eller känner någon som har en snippa. Jag har alltid ritat snippor. Jag tycker om att rita snippor. Att bilder av snippor väcker alla möjliga sorters reaktioner säger något om hur skev världen är. En dag kommer […][...]

Amadis roman utspelar sig en bit in på 1910-talet mellan två fiktiva nigerianska byar i kampen om fiskerätten till dammen Wagaba. När männen i byn Chiolu upptäcker att grannbyn Aliakoro fiskar i dammen om natten blir det krig. Några tjuvfiskare tas tillfånga och efter långa förhandlingar gör man upp om lösesummor. Men förhandlingarna kommer på […][...]

Kanske hette hon Esther. Kanske sköts hon direkt på gatan efter att ha tilltalat en tysk soldat på jiddisch. Vem var egentligen där och kan veta? Vem har berättat historien? Kvinnan som kanske hette Esther blir kvar i Kiev när resten av familjen flyr 1941. Hon har så svårt att röra sig och de tror […][...]

Berättelsens scen är ett flådigt, arkitektritat hus vid havet. Scen och huvudperson. När jag efter knappt 300 sidor slår ihop boken är det huset jag minns. Huset och hur det upplevdes av romanens olika karaktärer. Karaktärerna och deras bekymmer fastnar inte alls på samma vis som det där spännande huset med sin upplysta vinkällare, det […][...]

Mirja Unge, som på senare år profilerat sig mer och mer som dramatiker, har ett säreget språk. Orden flödar, replikerna skrivs utan kommatecken och bryts ofta upp med upprepningar och talspråksuttryck som ”vad heter det”. Som läsning är det ibland tungrott och jag måste flera gånger läsa om stycken. Jag är helt klart en förespråkare […][...]

Jag är en dålig feminist, för jag vill inte bli satt på någon feministpiedestal. Folk som sätts på piedestaler förväntas posera oklanderligt. Sedan knuffas de ner när de klantar till det. Jag klantar mig hela tiden. Betrakta mig som redan nedknuffad. Roxane Gay har en hel del problem med feminismen som sådan, och med sig […][...]

Jahapp … Jag är märkligt kluven till den här typen av böcker. En del av mig tycker att de kan vara både upplysande och lite underhållande, en annan del (kanske den gamla punkaren?) blir ganska irriterad. Men jag börjar boktipset med det som är positivt. Fredrik af Klercker har samlat ihop sin erfarenhet (lång) och […][...]