Vi är många som läser och skriver för att kunna överleva. Det finns ingenting passivt över det, ingenting försonande. Det är en speciell slags hunger. Det är en speciell slags törst. Detta slår Kristian Lundberg fast redan tidigt i den nya boken. En skrivande människa är i det närmaste alltid också en läsande människa. Att […][...]

”Som en handbok till lycka i en uppfuckad värld är den här boken inget att ta fasta på.” Så skriver Laurie Penny i inledningen till boken Sex, lögner och revolution. ”Det är ingen hurtfrisk handledning i hur man slingrar sig fram i det moderna patriarkatet med en kaxig blinkning och tummen upp.” Nej, Penny har […][...]

Det tar nästan halva boken innan han dyker upp in the flesh. Mark, den försvunne supermaken till den mer vardaglige hustrun Hannah. Under dessa sidor har vi dock fått bekanta oss med honom: en entreprenör som skapat sig en förmögenhet genom sitt it-bolag men som håller en lite småkonservativ livsstil. Henne får vi såklart också […][...]

Jag bor i lägenhet, på tredje våningen, och har ingen egen fågelmatning. Jag är lite avundsjuk på alla som har möjlighet att ha ett fågelbord utanför köksfönstret. Matlagning och fågelskådning i ett, vilken lyx liksom! Det enda jag ser av fågelliv från mitt köksfönster är grannfastighetens flaxande rovfågel i plast som de tror skall hålla […][...]

Trots att jag avnjutit lite tyngre titlar i J R R Tolkiens bibliografi, som De förlorade sagornas bok och Sagor från Midgård, där fotnotssystemet nästan tar mer plats än själva texten, och har en guidebok till alviska i bokhyllan har jag aldrig dykt ner på djupet i den lingvistiska sidan hos fantasypionjären. Följaktligen är de […][...]

2016 är det 35 år sedan Bob Marley dog, och han är fortfarande rockvärldens ende superstjärna från den s k tredje världen. (Inget ont om Fela, men hur ofta har du hört fotbollsfans sjunga ”Zombie” efter ett mål?) Legend är en av de bäst säljande Greatest Hits-samlingarna någonsin, och förstås helt rentvättad från låtar som […][...]

Paradox: skenbart orimlig sats; motsägelsefull företeelse. Eller som den brittiske filosofen R. M. Sainsbury formulerar det: ”en till synes acceptabel slutsats som dragits från ett uppenbarligen acceptabelt resonemang utifrån tydligt acceptabla premisser.” När man pratar om paradoxer kommer ofta exemplet med Akilles och sköldpaddan på tal. Det är en klassiker från 400-talet f.Kr, formulerad av […][...]

Vladimir Nabokov är ju framförallt känd för romanen Lolita, som väldigt många har åsikter om utan att ha läst den. När nu Modernista ger ut den i en ny svensk översättning passar man också på att ge ut Nabokovs fjärde roman, Ögat, som inte översatts till svenska tidigare. Den skrevs 1930 på ryska men gavs […][...]

VARGEN OCH DE ANDRA DJUREN
Det var en gång en varg som alla andra.
En dag blev han kung och såg att hans vilja var lag
och att alla böjde sig för hans vargaröst.
Då kallade han alla djuren till rådslag under ett grönskande träd
och tog högstämt till orda:
»I skogen råder laglöshet! I alla buskar och snår
har jag inte funnit annat än försyndelser,
dumhet, lättja och övergrepp,
med ett ord ingenting att yvas över.
Hur ska då skogarnas talrika folk kunna blomstra
med en sorglig ordning som denna?
Hör nu vad jag säger,
det är ord som ni måste instämma i.
Se på den varelse som kallas mänskan
hon som alltid går på två ben.
Ser ni vilken kraft
hon har i allt hon gör?
Inte ens naturen själv rår på henne,
varken vattnet eller elden står henne emot.
Lyckan ler mot henne i allt hon företar sig.
Låt oss därför ta mänskan till förebild
och allesammans, från lejonet till haren,
nu och allt framgent gå på våra bakben.
Jag har talat! Från och med nu ska vi bli dugliga
och aldrig mera gå på alla fyra!«

»Bravo, bravo, eders höghet! Vilket upphöjt sinne!
ropade alla djuren
som stod samlade under trädet.
De jublade och applåderade
och gav sig sedan av
på bakbenen
och försökte sätta tassar och klövar i sidan.

Men hur det nu var kom det hela att halta
för sen en tid var djurrikets skattkammare tom.
Många huvuden hade rullat
men alla såg
att djuren gick på onaturligt vis,
att leoparder, hjortar och harar snubblade fram.
Och om någon satte ner en tredje fot
att stödja sig på för att inte falla,
blev han genast gripen
och slagen i bojor.

När de fjäskiga rådsherrarna vildsvinen kom,
vågade de ändå inte dölja tillståndet i skogen,
och sa till den inbilske vargkungen
som stod där på fyra ben
och lyssnade värdigt
att allt var värre än förut.
Då hångrinade vargen mot dem
och sa med sin grymmaste min:
»Förstår ni inte att det gäller principen?
Jag vill inte höra mer. Mitt folk är vida överlägset
dem som går på fyra ben, både värdigare och ädlare.
Om någonting haltar
här och var kan jag rätta till det.
Alltså kungör jag i dag att alla från och med nu
bara får gå på ett ben!«

I vanmakt ser vi ofta sådant ske:
Mången skog vissnar och dör för principens skull.

Kungens kurva finns inte längre. Det är nu många år sedan köpcentret blomstrade. Saki och Grävaren tar sin tillflykt hit, jagad av väldiga hundar. Doggarna. Det sägs att trapporna en gång rörde på sig. På väggarna hänger bilder av de leende forntidsmänniskorna. På övervåningen klampande steg, visst är det? Eller var det bara vinden? Svårt […][...]