Det första man slås av när man läser Leka med modernismen är hur rätt i tiden den är. Bloomsburygruppen upplever idag något av en renässans: Virginia Woolfs dagboksanteckningar har nyligen återutgivits och höjts till skyarna, Maynard Keynes beskrivs som den mest moderiktiga filosofen i dessa kristider och Ottoline Morrell har fått återupprättelse som en av […][...]

Katarina Mazettis succéroman Grabben i graven bredvid filmades redan 2002 av Kjell Sundvall och med Michael Nyqvist och Elisabet Carlsson i huvudrollerna som det otippade kärleksparet bonden Benny och bibliotekarien Desirée. Nu ska romanen bli film igen – den här gången på franska. Dessutom är den en svensk musikal på gång, baserad på samma roman. […][...]

Virginia Woolf skrev sina dagböcker från 1915 fram till sin död 1941. De består av trettio volymer och förvaras i ett arkiv i New York Public Library. Under bombanfallen över London hösten 1940 kunde flertalet av dagböckerna ha blivit förstörda, eftersom hon hade lämnat kvar dem i sin bostad i staden. 1954 gav hennes man, […][...]

Andreij Tarkovskij var en rysk filmregissör känd för sitt poetiskt säregna filmspråk. Hans filmer innehåller långa klipp med mycket naturbilder. Han kunde visa en porlande bäck, ett droppande tak eller en soluppgång i flera minuter utan att det hade någon speciell betydelse för handlingen. Hans filmer, med sitt övertydliga symbolspråk, hade alltid en religiös touch […][...]

Inte all reselitteratur vill få oss att resa. Med sin tredje reseskildring på svenska fortsätter Jenny Diski att charma oss med sin nonchalanta inställning till resandet, den här gången till Nya Zeeland, den engelska landsbygden och Lappland. Hennes tankar störs av påträngande lokalbor när hon bara vill sitta på sitt rum och ägna sig åt […][...]

Och så tar det slut. ”This is how the world ends; not with a bang, but with a whimper”, skrev T S Eliot en gång i världen. Vi kommer in efter smällen, när bara dödsjämret återstår. Världen är död, naturen är död, mänskligheten är det i princip också – allt som återstår är enstaka individer […][...]

Old Possum’s Book of Practical Cats är förmodligen världens mest berömda kattlyrik. Orsakerna framför andra till detta är två: det faktum att boken legat till grund för Andrew Lloyd Webbers succémusikal Cats och det faktum att författaren till denna förtjusande bagatell är ingen mindre än modernisten och Nobelpristagaren T S Eliot. Normalt sett skulle jag […][...]

Den självbiografiska romanserien som började med Pojkår fortsätter här i Ungdomsår. En ung student (Coetzee) är på väg att bli en man i 1950-talets Sydafrika. Ett Sydafrika präglat av en politik som stängde ute färgade och favoritiserade den vita minoritet som en gång koloniserat landet. Precis som i Onåd låter Coetzee dessa brännande frågor passera […][...]

Och inte sten. Om det fanns sten Och vatten också Och vatten En källa Ett källkar bland stenen Om bara ljudet av vatten fanns - Men det finns inget vatten När T.S Eliot skrev The Waste Land 1922 så var det bland annat som en spegling av en västerländsk civilisation som förlorat sin fruktsamhet i […][...]

Svenska böcker om musikaler utkommer det några stycken per decennium. Det är sorgligt. Att de dessutom sällan är bättre än så här, det är direkt hjärtskärande. Sixten Nordströms Stora operetter & musikaler är inget uppslagsverk – för det tar den upp alldeles för få verk – men den är egentligen inget annat heller. Nordström har […][...]