Är det en kvinna i alla hennes åldrar? Eller är det flera kvinnor? Parallella liv? Är det nutid eller vistas vi i det förgångna? Äger något av ovanstående betydelse? Alla har ägt en skog som barn. En dröm är kanske genomlyst av ett minne som skogen är genomlyst av en dröm. Bladen var genomlysta av […][...]

Colm Tóibín har låtit sig inspireras av Orestesmyten i sin senaste roman, Namnens hus. Han är verkligen inte först ut med att återanvända stoff ur denna klassiska berättelse om mord, hämnd och familjerelationer – författare som Eugene O’Neill, T.S. Eliot, Jean-Paul Sartre och Lars Norén har också hämtat näring ur myten. Och ska man döma efter […][...]

När Virginia Woolf skriver om skrivande kan hon verka så sträng och allvarlig. I essän ”Hantverket”, som inleder samlingen Författarlivet, sammanfattar hon exempelvis författarens uppgift så här: Vårt ärende är att se vad vi kan göra med det engelska språket sådant det är. Hur kan vi sammanföra de gamla orden i nya ordningar på så […][...]

Novellsamlingen Natt bland hästar av Djuna Barnes skapades speciellt för den svenska utgåvan 1961 och innehåller omarbetade versioner av flera av författarens klassiska noveller i översättning av Reidar Ekner. När Modernista nu ger ut samlingen på nytt så finns Meta Ottosons nyöversättning av novellen ”Aller et retour” med, liksom ett förord av Jonas Thente. Det […][...]

Ett porträtt av författaren som ung är romanen om Stephen Dedalus, en pojke som utvecklas till ung man i Dublin åren kring det förra sekelskiftet. Texten består av flera olika långa episoder, ibland med år emellan. Romanen, som brukar klassas som självbiografisk, har tre bärande teman. För det första fadern, som hamnar i obestånd så […][...]

För många är sommaren en utopisk dröm, ett par veckor om året då allting plötsligt är möjligt. Philip Teirs roman, Så här upphör världen, tar avstamp i den här sortens förväntan. Erik och hans fru Julia ser fram emot en lång och härlig semester i stugan vid Mjölkviken där Julia tillbringat så många av sin […][...]

Nicola Lagioia, född 1973 i Bari i södra Italien räknas som en av landets främsta unga författare. Han har skrivit flera romaner, dock är endast en av dem, Allt kommer tillbaka, översatt till svenska. I slutet av maj var Nicola Lagioia på besök i Stockholm för att lansera romanen. Tyvärr hann jag inte med att […][...]

På smidig, rimmad vers skriver Anna Bache-Wiig om den vresigaste och mest egensinnade katten av de alla, Don Fritjof. Don Fritjfof var ingen kissekatt som snällt låg och spann i nåns knä. Ett kattmonster var han och varje natt så skrämde han folk och fä. Han är kräsen i maten, äter bara Gourmet-mat. Och som […][...]

”I den segrande modernismens historieskrivning tycktes Spektrum ha skött sina investeringar oklanderligt”, konstaterar Johan Svedjedal i inledningen till Spektrum. Den svenska drömmen. Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur. På bara några få år, 1931-35, publicerade tidskiften och förlaget så många modernistiska föregångsfigurer att det ”liknar nästan ett facit till en tentamen över trettiotalets viktiga intellektuella”. […][...]

Det första man slås av när man läser Leka med modernismen är hur rätt i tiden den är. Bloomsburygruppen upplever idag något av en renässans: Virginia Woolfs dagboksanteckningar har nyligen återutgivits och höjts till skyarna, Maynard Keynes beskrivs som den mest moderiktiga filosofen i dessa kristider och Ottoline Morrell har fått återupprättelse som en av […][...]