Kan Sverigedemokraterna vara det politiska parti som genererat flest böcker i Sverige de senaste åren? Det är inte omöjligt. Helt säkert skulle de åtminstone hamna på pallen ifall det var en tävling, även om både Socialdemokraternas kris och Moderaternas re-make väckt betydande boklig uppmärksamhet under samma period. Att nya partier tar sig in i riksdagen […][...]

Häromdagen fick jag en lapp från Sverigedemokraterna i brevlådan – jag har visserligen en skylt på dörren där jag undanber mig sånt, men ändå. ”Stoppa det organiserade tiggeriet”, stod det. Neutrum. Inte ens ”Stoppa de organiserade tiggarna”. Det är inte människor, det där som ska stoppas, det är en företeelse som bara kan förbjudas utan […][...]

Så här i debatten kring SD-politikern Margareta Larssons uttalande om hennes vilja att döma en konstnär till fängelse för målningar på en skola, när hon dessutom företräder ett parti som lovordat Ungerns nationalistiska och rasistiska styrning av kulturen – så vill jag betona att detta är en bokstavligt menad politisk vilja. Förankrad i partiet. Som […][...]

2010 kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Sedan något år tillbaka har folk frågat mig hur jag vågar bo i Malmö. ”Är du inte rädd att bli skjuten?” Nej, men jag är rädd för rasismen. Inför valet 2010 florerade lappar med Mona Sahlin i slöja. ”Muslimvänlig” blir stämpeln i pannan från Skånepartiet. Om du ser för […][...]

Begicks förra veckans terrordåd i Norge av en ensam galning, eller är de symtom på större och kanske ännu otäckare tendenser i samhället i stort? Nej, jag syftar inte bara på den sverigedemokratiske kommunpolitiker som gått ut med att Anders Breivik är ”en produkt av det mångkulturella samhället”, att ”mångkultur” och ”massinvandring” måste dela skuld […][...]

Bästa Sverige heter Sven Wernströms nya bok, med underrubriken ”Vad vi alla bör veta för att återerövra den svenska välfärden – bland annat”. Och det är kanske det där ”bland annat” man bör ta fast på. Lite avigt känns det nämligen när Wernström, som i Bästa Sverige totat ihop en bok bestående av recensioner, inleder […][...]

Jag tänker en del på Sverigedemokraterna när jag läser Helon Habilas roman Mäta tid. Det verkar kanske långsökt, men Habilas komplexa framställning av afrikansk historia, av kultur och av vad som formar människor står i klockren kontrast till den minst sagt fyrkantiga kultursyn som blossat upp i den svenska debatten de senaste åren. I veckan […][...]

Borde vi tigit ihjäl dem? Borde vi tagit debatten? Åsikterna går isär om vad som gått fel, men de flesta är överens om att något har gått fel när ett parti som Sverigedemokraterna kommit in i den svenska riksdagen. För även om Sverigedemokraternas väljarstöd ur partiets synvinkel är en solskenshistoria så är de också det […][...]

Att recensera den här boken dagen innan valet har ju inte till syfte att få er att sträckläsa boken innan ni röstar i morgon (även om den ju bara är 200 välskrivna sidor plus källförteckning, så ni hinner om ni vill). Men även om alla opinionsundersökningar visar sig ha fel och SD hålls utanför riksdagen […][...]

Nu när valrörelsen går in på upploppssträckan går det knappast en dag utan att jag nås av uppmaningen att på ett eller annat sätt bojkotta Sverigedemokraterna. Det är Facebook-grupper och -events, det är motdemonstrationer och det är inte minst politiker från de etablerade riksdagspartierna som dyrt och heligt svär på att inte efter valet ta […][...]