Somliga går med trasiga skor, sjöng Cornelis Vreeswijk. Sångtexten innehåller inga förminskande betraktelser av människorna som dyker upp i den ofta spelade visan. Ibland hittar en människa bara inte rätt perrong under sin livsresa. I boken De okonventionella möter läsaren individer som inte tillhör den framgångsrika medelklassen som shoppar i märkesaffärerna på Biblioteksgatan i Stockholm. […][...]

Knackaren och andra rysliga berättelser av Tobias Gard är, som namnet antyder, en samling spökhistorier för barn från nio år och uppåt. Och rysligt blir det. Abdi och hans vänner hör ryktena om Knackaren, en figur som tar sig in hos sovande barn. Flera barn har försvunnit, men Abdi försäkrar kompisarna om att det bara […][...]

Var aldrig ensam bland träd. Jagberättaren Karins mantra får så småningom sin förklaring i denna ovanliga roman om kärlek, längtan och sorg. Trädhjärta utspelas på två tidsplan parallellt. Till största delen under mitten av sjuttiotalet, när Anja kommer ny till Karins klass, men också under tidigt åttiotal när en vilsen Karin tampas med minnena av deras […][...]

Min väg till att lära mig simma minns jag var lång och svår. Jag tror det var först i tredje klass jag fick till mina simtag, och på ett någorlunda skapligt sätt kunde ta mig fram i vattnet. Därför kan jag naturligtvis bli lite avundsjuk på Aysas frimodighet i den här boken. Hon verkar älska […][...]

Huvudpersonen Moa på några och tjugo i romanen Jag ska egentligen inte prata om det här jobbar på ett underbemannat vårdhem i Stockholmstrakten. Moa skriver och drömmer fortfarande om teater och böcker. Under tiden jobbar hon för brödfödan. En kvinnodominerad arbetsplats med stress och press och stort ansvar över liv och död bland allehanda ”klienter”: […][...]

Jag är en person som inte frivilligt tittar på skräckfilmer eller läser alltför läskiga böcker. Jag gillar inte att vara rädd, jag gillar inte att bli äcklad, och om syftet med en film eller en bok är att sätta skräck i mig så hoppar jag hellre över den. Därför förvånade jag mig själv lite med […][...]

Att läsa Annika Hamruds bok Fundamentalisterna gör stundtals nästan fysiskt ont. Boken är en skakande granskning av den homofobi, för att inte säga rent hat mot hbt-personer, som har växt fram i Uganda under de senaste åren – ett hat med stöd från vissa kristna kyrkor. Kyrkor som har koppling till såväl USA som Sverige. […][...]

En del böcker hittar fram till sin mottagare direkt. Somliga har ett raskt tempo och lockar läsaren till kapplöpning. Andra förmedlar ett sällsamt språk och finner en samklang med en annan rytm, som får läsaren att stanna upp och fundera i stillhet. Novellerna i Sonetten om andningen flyger i en tidlös rymd. Obefintliga är nutidsord […][...]

I Lina Rydén Reynols debut Läs mina läppar förenas arbetet, existensen och språket. Diktsamlingen går igenom en rad växlingar i textens mönster över sidorna. Först är det fåradiga sidor med mycket luft. Successivt växer sig texten tätare och en bit efter halvvägs igenom boken kommer sidor helt täckta med text. Texten växlar också över till dubbla […][...]

Ja, nog bländar hon mig alltid, Amanda Svensson. Boken med den något otympliga titeln är just detta och jag leds och förleds villigt in i hennes värld. 1989 föds en skara trillingar på ett sjukhus i Lund och där inleds det förlopp som får sin kulmen 2016, då de tre syskonen beger sig till helt […][...]