Anna Charlotta Gunnarsson kan sin pophistoria. Och från början har hon märkt hur illa den stämmer med den historien som ofta berättas. I åratal, från lusläsningar av Bonniers Rocklexikon (bibeln för musiknördar innan internet) till moderna internetresurser och reportage går en fråga rakt igenom: var är brudarna? Varför får de färre och kortare biografier, varför […][...]

Viktor har kommit in bra i sin nya klass. Klassen, som snart ska sluta sexan, där Leo och Ellinor går. I tredje delen av Katarina von Bredows senaste mellanstadietrilogi – som för all del går utmärkt att läsa fristående – är perspektivet den snygge, populäre nykomlingens, Viktors. Han har snabbt kommit in i klassen och […][...]

Allt i denna bok är fri fantasi, endast överdrifterna är hämtade ur verkligheten. I Äktenskap: sex berättelser betraktar Linda Skugge äktenskapet, eller vissa aspekter av det. Ibland är just civilståndet centralt, ibland perifert. Relationer är dock hela tiden i fokus, och i ganska hög grad sexuella sådana. Som i tidigare böcker skriver hon och beskriver […][...]

Jag läser någonstans att det tar författaren Ingrid Kampås en miljon skrivna ord, innan hon faktiskt kommer fram till vad det är hon vill ha sagt. Och det där kan jag verkligen känna igen mig i, jag som också är en slags skrivande människa. Skillnaden mellan mig och Kampås är kanske då att jag ger […][...]

Det är visserligen semestertider, men sänd en tanke till ditt jobb, om du har ett. Tänk efter, hur enkelt är det att utvärdera produkten av ditt arbete? Räcker det med att räkna antalet tillverkade enheter eller närvarotimmar? Eller måste kvalitetsaspekter vägas in? Arbetsgivare styr allt oftare med målsättningar som är formulerade på ett sådant sätt […][...]

Nora eller Brinn Oslo brinn (2018) av Johanna Frid är en autofiktiv roman som handlar om Johanna, Emil och Nora. Allt skildras ur Johannas perspektiv och vi får följa hur hon blir allt mer besatt av sin danska pojkvän Emils exflickvän Nora i Oslo. Johanna stalkar Nora via hennes instagram- och Fb-konton och hon börjar […][...]

Om man jobbar på ett bibliotek, som jag numera gör, så ägnar man en hel del tid åt hur böcker ska sorteras. När en låntagare kommer och frågar efter en bok så vill man ju veta var bland alla tusentals böcker just den håller hus. Det får man inte bestämma själv, som man gör hemma, […][...]

Det var en gång en planet som hette jorden. Där bodde människorna och de var inte alls bra på att ta hand om sin planet så några vetenskapsmän hittade en annan planet där man skulle kunna börja om på nytt. Den planeten hette Vial. För att ta sig till Vial byggde man två gigantiska rymdskepp, […][...]

En vuxen dotter pratar med sin pappa om hans liv och familjehistoria. Här bearbetas Finlands många krig och människor som kommit i kläm under tidernas gång. Fattigdom och nöd. Här handlar det om släktingar i många led och i flera länder. Om resor, återvändande och nya hemorter och tillbakablickar. Pappan har hamnat på barnhem i […][...]

Det är något med författaren Larserik Erikssons starkt absurda humor som tilltalar mig med den här boken. Humorn är så pass egen att allt annat blir sekundärt. Till och med Erikssons något lätt daterade illustrationer i brunblått. Jag minns att jag läste boken första gången för min lillebror i början på 1980-talet. Vi hade rafsat […][...]