Allt i denna bok är fri fantasi,
endast överdrifterna är hämtade
ur verkligheten.

I Äktenskap: sex berättelser betraktar Linda Skugge äktenskapet, eller vissa aspekter av det. Ibland är just civilståndet centralt, ibland perifert. Relationer är dock hela tiden i fokus, och i ganska hög grad sexuella sådana. Som i tidigare böcker skriver hon och beskriver något som känns väldigt mycket här och nu, samtiden fångas och synliggörs i sin sjaskighet. Oftast distanserat och med en lätt ironisk hållning – som inför de två terapeuterna som specialiserat sig på separationer och skapat en ritual för avslutet i ”Den tropikgröna soffan”.

När Linda Skugge skriver för vuxna håller hon sig väldigt nära sig själv – eller kanske ”Linda Skugge”. Hon rör sig ofta och gärna i de egna omgivningarna på ett sätt som jag tolkar som att det ska få läsaren att dra paralleller till henne – och sedan få bannor för det. På ett sätt är det ett effektivt litterärt grepp, att leka med dikt och verklighet och läsarens idéer och förväntningar, men det kan också bli lite uttjatat.

I ”Idiot abroad summer of ’92” är det duet berättaren riktar sig till som beskrivs på ett sådant sätt att hon kunde vara Linda Skugge, eller åtminstone ”Linda Skugge”. Här är det berättaren som är bitter och försöker devalvera sin rivals liv – och senare tycks återkomma som intervjuare av henne.

I ”Den kokosdoftande solkrämen” är det en variant av Lindas äldre alter ego som grottar ned sig i feministisk litteratur och har funnit det ultimata receptet på en relation – eller flera. Och där sätter hon nog fingret på vad ganska många skulle vilja ha – något både kompromisslöst och lättsamt, det bästa av flera världar.

I ”Fåtölj 311” citeras en krönika Linda Skugge skrivit men verklighetens åttiotalist Cajsa von Zeipel har i berättelsen blivit en avliden mormor Karin Lönn. Här är äktenskapet som mest undangömt i skuggan av relationerna mellan mödrar och döttrar, men tecknas ändå drabbande med några få ord som rymmer en tvåsamhets universum.

Den avslutande ”Apan” är lätt att läsa som ett lustmord på journalister Linda Skugge mött, de som inte gjort någon research alls och försöker spegla sig i sitt intervjuobjekt. Och alla andra som vill ha sin bit av henne, för egen vinnings skull.

Okej, Bim Engström, sa hon med sin hesa, högljudda röst. Äktenskap – sex berättelser heter den. Man skulle ju kunna tro att den handlar om sex. Det är din andra bok?
- Femte, sa Bim och rättade till servetten i knät.
- Det var som tusan. Fem böcker! När får du all tid att skriva?
- Alltså, jag jobbar ju som författare, det är mitt jobb att skriva.

Det är tänkvärt, underhållande och skarpt men jag önskar mer av den fria fantasin, mer av tron på att Linda Skugges skrivande klarar sig utan ”Linda Skugge”.