Hittills har alla Linda Skugges böcker handlat om hur utanförskap känns. Hon har skrivit om att vara sist av alla: sist med att få mens, sist med att ha en pojkvän, sist att bli av med oskulden. Hon har spytt litterär galla över sina släktingar, haft ångest i kvadrat och hatat sina vänner. Och till sist har hon visat hur alla oförtjänta nederlag förvandlats till bitterhet och hämndlystnad. Precis samma sak gör hon i sin dagbok åren 1991, 1992 och 1993.

Det känns som att den här dagboken är sista sättet för Linda Skugge att klämma ut lite publicerbar text ur sina tonår. När hon skrivit guider och manifest och böcker om alla vrår i sitt förvuxna tonårshuvud drar hon till med originalversionen. ”Det här är sanningen” står det på baksidan. Det är kanske tänkt att den meningen skall borga för någon slags intressanthet. Och det gör den väl i dagens kändisfetischistiska samhälle där det är mer intressant att veta var Linda Rosings barn går på dagis än varför hon är känd till att börja med. Egentligen betyder det bara att det som finns att hitta mellan pärmarna är lika tråkigt som ditt eget liv.

Majoriteten av dagboksinläggen handlar om att Linda Skugge ”ska ha knullat med nån innan året är slut” eller ”Är så jävla trött. Har övningskört”. Svennevardagstristess är naturligtvis oundvikligt om regeln om ett inlägg per dag ska följas slaviskt, och det gör Skugge. Ett annat symptom av det oredigerade dagboksformatet är bristen på sammanhang och kontinuitet. Eftersom Sverige redan har grundläggande kunskap om Skugge-ångesten är sammanhanget kanske inte helt omistligt. Men när varje enskilt inlägg är intetsägande vore det bra om det fanns någon riktning eller ett outtalat mål för tristessen.

Även om hennes tematik är uttjatad och i den här utgåvan dessutom tråkig finns det en poäng med Linda Skugge. Det är inte att hon är en självständig kvinna eller att hon provocerar. För det finns faktiskt miljontals självständiga kvinnor i Sverige och de som fortfarande provoceras av Linda Skugges texter är antingen väldigt gamla, väldigt gubbiga eller väldigt dumma. Poängen är att hon gift sig med en rockstjärna och fixat jobb på Expressen men med stolthet erkänner att också hon en gång höll på att drunkna i ungdomens våndor.