Om man jobbar på ett bibliotek, som jag numera gör, så ägnar man en hel del tid åt hur böcker ska sorteras. När en låntagare kommer och frågar efter en bok så vill man ju veta var bland alla tusentals böcker just den håller hus.

Det får man inte bestämma själv, som man gör hemma, utan när nya böcker anländer så gör de det redan med informationen om var de ska stå. Ibland händer det att man blir överraskad, som när Marit Kaplas Osebol infinner sig. Jag skulle ha satt den bland diktsamlingarna, hyllsignum Hc.03. Där ska den inte alls stå. Den ska stå på N, bland fackböcker om geografi.

Det är nu kanske inte fullt så konstigt som det låter. Osebol är en by i norra Värmland, och författaren, själv bördig från byn, har intervjuat invånarna där om deras liv. Det är inte påhitt, och fokus är en geografisk plats och livet där.

Resultatet är dock en diktsamling, en tjock bok där byinvånarnas erfarenheter och tankar fått ta poetisk form över sidorna. Det blir raka, enkla men ofta tänkvärda och drabbande dikter.

Det fanns femton affärer inom Norra Ny
när jag var liten.

Och då kunde inte folk behöva köpa så mycket
för de hade kreatur
och var självförsörjande.

Det var en annan tidsanda.

Det behövde inte vara så väldigt lönsamt.

Folk var mer förnöjsam
och det var lugnare.

Inte så bråttom.

Alla behövde inte ha allting
och vara igång
för att få ihop pengar till det.

Eller:

Det var på Solvik
på en vanlig dans.

Det var på dubbelhelgen
hösten åttionio.

Hon var ute och firade
att hon blivit farmor.

Varje avsnitt inleds med bykartan, avskalad allt utom själva byggnadernas små fyrkanter. Det ser ut som en stjärnhimmel, och fångar precis känslan inför mänsklig mångfald som finns i denna originella, lite svårdefinierade bok. I detta universum rör sig de gamla och återflyttade, de som minns hur livet i byn förr tedde sig. Då handlar texterna ofta om förlust och försämringar, om känslor av att vara undanskuffade, bortprioriterade, kanske till och med glömda. För andra, inte sällan mer nytillkomna röster, finns här möjligheter, ett lugn och en natur som man har längtat efter.

En trots allt levande avfolkningsbygd.