Jag stötte första gången på Charlotte Jungs minimalistiska poesi i arbetet med tidskriften Populär Poesi förra året, där Jung bidrar med både poesi och en essä om sin poetik. Hon skriver enligt ett för mig annorlunda och spännande koncept, så när debutboken dök upp på redaktionen passade jag på att lägga den till min recensionshög. […][...]

Jag är ingen Ibsen-expert, men jag njuter gärna av Klas Östergrens formuleringskonst. I romanen Hilde har han tagit en karaktär ur Henrik Ibsens bägge dramer Frun från havet och Byggmästare Solness och givit henne ett alldeles eget liv i 1920-talets Berlin. Ett frieri i början av boken från en herr Daber som huvudpersonen Hilde Wangel […][...]

De flesta böcker med vidhängande ljuddel, ni vet: en kant i plast med knappar på, brukar säljas på barnavdelningen. Det här är dock i högsta grad en bok för äldre personer, åtminstone textmässigt – underhållande i klassisk Fredrik Lindström-stil, men samtidigt med vetenskaplig förankring och väl avgränsade detaljer för den som vill nörda in sig […][...]

Att ge sig in i Athena Farrokhzads lyrik är att låta sig omfamnas av språkkänsla, lärdom och engagemang. Jag tänker på det när jag läser den stora dikten ”Brev till Europa”. I en tid då kontinentens majoritetsbefolkningar lockas av nationalismens inkrökta perspektiv, när konservatismens retrotopia framstår som ett verkligt alternativ för många, då är det de […][...]

Taberg är ett berg i Småland, någon mil utanför Jönköping. Det är också titeln på Adam Westmans första diktbok. Jag har tidigare gått en poesikurs med Westman på Skrivarakademin, så om nu någon tänker att en bokrecension skulle kunna vara objektiv (jag är inte en av dem som tror det) så är det här säkerligen […][...]

Kvinnor och äppelträd börjar med berättelsen om mor Sofi med det krusiga håret. Utsliten efter femton barnafödslar badar hon varje fredag med sin väninna Fredrika i en gammal badstuga i ett Fattigsverige på 1800-talet. Till den åldriga, brocksjuka “förskinnsbonden” och hela byns förtret. Hon drömmer om något för sig själv; att få tvätta smutsen av […][...]

Året var 1944 och andra världskriget var inne på sin sluttamp, med intensiva slutstrider. Anne Frank och hennes familj anges och fängslas i Auschwitz. Det är bara sjuttiofem år sedan. I Sverige fick ogifta kvinnor som blev gravida ofta föda sina barn i smyg och sedan adoptera bort dem. Denna historia börjar med att vi […][...]

Sara Recabarren är grävande journalist som belönats med Kristallen för reportaget Slav i Sverige. I Insidan – SD-kvinnorna och partiet har hon följt fyra kvinnor som engagerat sig i Sverigedemokraterna, för att låta dessa berätta sin historia om varför de engagerat sig i just SD. Vid bokens utgivande var dock bara en kvar i partiet, […][...]

Cecilia Magnusson Adell debuterade i vintras med diktsamlingen Eldfåglarna. Boken beskriver hon själv som ”en berättelse om sökandet efter kärlek och identitet” som skapas genom minnesbilder. Dikterna är indelade i tre skeden enligt en kronologi, boken börjar med ”Nuet”, fortsätter sedan med ”Dået” för att till sist blicka framåt mot ”Imorgon”. Tanken med indelningen är […][...]

Tove känner tiderna rinna genom sig, banden till de som gick före, de som brukade jorden, såg löven falla från samma träd, vandrade över samma golv. Liksom nedärvt finns det där, det fysiska arbetet, kroppen, stegen, blodet. Ja, blodet, som betyder liv men också död, eller uteblivet liv. Medan mormor tynar bort på gården, ramlar […][...]