Reyhaneh Ahangarans Känsloboken har undertiteln ”För dig som går på lågstadiet”, men jag funderar en del under läsningens gång på hur olika människor egentligen är när det gäller känslor. Barn i olika åldrar. Vuxna. Visst, vi vuxna lägger oss inte ner i gången i matbutiken och skriker om vi inte får det vi vill. Men […][...]

Hur många kvinnliga debutanter går det på en manlig nuförtiden? Jag har inte kollat statistiken eller räknat, det är mest en känsla att det är de unga kvinnorna som tar över bokbranschen. Äntligen, tycker jag! Det flesta läsare är kvinnor, så det är bra om det är fler kvinnor än män som skriver. Kvinnor har […][...]

Niko Erfanis debutbok är inte så mycket en samling dikter, som en långdikt på hundra sidor med mycket luft. I stort sett varje rad (ibland två rader) får en hel sida på sig. Diktraderna är enkla på det sättet att språket aldrig är tillkrånglat, och de ser enkla ut skrivna endast i gemener och utan […][...]

En plattformsinnovatör har större chans att få en bra pension att leva på än den som samlar in elsparkcyklarna. Varför tänker jag så här helt plötsligt? Liksom out of the blue? Kanske för att jag saknar en samhällsdiskussion som tar ett större grepp på hur arbete värderas. För att se på det från en annan […][...]

Bär plockar man i de svenska skogarna fritt. Det ingår i allemansrätten. Vill man ha sina bär plockade däremot, på torget, i frysen, i syltburkar, då måste ju någon annan plocka åt en. Helst utan att den där nätta lådan, sylten eller fryspåsen kostar en förmögenhet. Där kommer människor som Alina, Petro och Vlad in […][...]

Startpunkten för Rötter av blod är så ondskefullt enkel: huvudpersonen Sigrid blir en morgon väckt av polisen, som berättar att hennes man är gripen, misstänkt för mordbrand. Han har bränt ner deras villa, i hopp om att få ut försäkringspengar för att finansiera ett spelmissbruk, som Sigrid varit helt ovetande om. Över en natt har […][...]

Vi är några arbetskamrater som en dag i september varje år stannar på jobbet efter arbetstid och äter surströmming med klassiska tillbehör (vi är, så klart, oense om vilka de klassiska tillbehören är) och dricker polsk vodka. Det är årets kulinariska upplevelse, men är denna delikatess mitt matarv? Jag har alltid tänkt att så är […][...]

Bianca älskar Jacob. Hon är besatt av Jacob. Han har liksom alltid funnits där i bakgrunden, en första barnslig, omöjlig förälskelse. Bästa vännen Iddes elva år äldre bror. Omöjligt. Eller hur? Så, när Bianca är sjutton, står han plötsligt där, i köket hemma hos Idde. Han har bott utomlands i flera år, knappt varit hemma […][...]

Mest av allt i hela världen vill Gordon ha en hund. Som viftar på svansen när han kommer hem. Som har en mjuk päls där han kan gosa in näsan. Som bara är hans. Men det går inte. För Gordons pappa är allergisk, säger han. Till och med kaniner. Till och med mot grisar. Till […][...]

Efter att ett helt liv ha känt sig annorlunda, flera vändor i terapi, antidepressiv medicin och även en inläggning på en psykiatrisk klinik får Clara Törnvall till sist en remiss för att bli utredd för autism. Hon sliter med frågeformulär under en psykologs överinseende och plötsligt faller bitarna på plats. Det här är hon – […][...]