Sedan 1876 har vi haft statsministerämbete i Sverige, och under alla dessa år har vi aldrig haft en kvinna. Är det en slump? Har ingen velat bli det? Har ingen varit lämpad? 1995 i augusti meddelar Ingvar Carlsson oväntat att han tänker avgå som statsminister och alltså inte ställa upp i omvalet 1996. Som vice […][...]

Som den där förälskelsen man aldrig fick ihop det med, så har de socialdemokratiska väljarnas förhållande till Margot Wallström beskrivits. Det som står en fritt att romantisera, eftersom man aldrig prövat det, aldrig haft en vardag med det. ”The road less traveled by”. Den presumtiva partiledaren som skulle rädda partiet, men aldrig blev partiledare. Hon […][...]

”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.” Det är den moderata partiledare, tillika statsministern (finkänsligt nog namnges han aldrig), som skäller ut den moderata riksdagsgruppen. Det som gäller är belöningar och bestraffningar – vuxenmobbing man skulle slippa […][...]

Fiaskot i valet 2002. Nytändningen och succén fyra år senare. Nog är dramaturgin värdig en amerikansk storfilm när journalisten Anders Philblad skildrar Moderaternas väg till makten i Ett partis uppgång och fall. Berättelsen om de nya moderaterna. Det är i stora drag en välbekant berättelse vid det här laget, berättelsen om hur främst Fredrik Reinfeldt […][...]

Representativ demokrati eller direktdemokrati? Vara med och besluta själv eller välja någon som gör det åt dig? Nej, fullt så antingen/eller behöver det inte vara nu för tiden. Runtom i världen börjar fler och fler se direktdemokrati som något som kan komplettera den representativa demokratin, något som kan hjälpa till att skapa en levande politisk […][...]

”Det finns inga alternativ”, löd en av nyliberalismens grand old lady Margaret Thatchers mest berömda deviser och vad man än frågar våra egna folkvalda om idag tycks svaret bli något mummel om att det är det här som är att ta ansvar för Sverige. Det finns inga alternativ. Ska man plocka ut en devis för […][...]

Vart har egentligen ideologierna tagit vägen? Ni vet, de stora systemen av sammanhängande, politiska tankar, de som byggde på grundläggande föreställningar om människans natur, om vad som var rätt och fel? Jag vet att det är ett bra tag sedan ideologierna förklarades döda (någonstans kring Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning). Kanske är det bara jag […][...]

Har man läst några som helst vänsterdebattörer det senaste decenniet så har man förmodligen stött på citat ur Fredrik Reinfeldts Det sovande folket. Det är inte särskilt konstigt. Den som menar att de ”nya” Moderaterna bakom välfärdsretoriken döljer andra avsikter har en hel del att hämta i denna märkliga lilla bok. Det sovande folket gavs […][...]

Det har kommit in ett nytt parti i Sveriges riksdag. De har inte riktigt tagits på allvar tidigare, och deras politik har därför inte granskats ordentligt. Det menar statsvetaren Stig-Björn Ljunggren som nu tagit på sig detta uppdrag och varnar för att partiet inbegriper ”tendenser som kan förvandla den lilla idyllen Sverige till ett slutet, […][...]

25 år efter sin död tycks Olof Palme fortfarande ha förmågan att ta fram det bästa – och det sämsta – i människor. I Lasermannen – en berättelse om Sverige berör Gellert Tamas hur högerextrema kretsar inom polisen firade när Palme mördades. Det är bland de otäckaste bilder jag vet. Hur överväldigande måste inte hatet […][...]