Representativ demokrati eller direktdemokrati? Vara med och besluta själv eller välja någon som gör det åt dig?

Nej, fullt så antingen/eller behöver det inte vara nu för tiden. Runtom i världen börjar fler och fler se direktdemokrati som något som kan komplettera den representativa demokratin, något som kan hjälpa till att skapa en levande politisk debatt även mellan valen.

Därför fick vi den första januari 2011 det förstärkta folkinitiativet, en möjlighet för invånare i kommun och landsting att gå samman och få till en folkomröstning i någon lokal fråga de särskilt brinner för. Det förstärkta folkinitiativet ökar pressen på kommun- och landstingsledningar att lyssna på engagerade medborgare (åtminstone om de kan mobilisera mer än tio procent av befolkningen) och är tänkt att leda till fler folkomröstningar än det tidigare begränsade folkinitiativet från 1994.

Jag vet inte om du hade hört talas om de här möjligheterna tidigare. Jag hade det pinsamt nog inte, förrän jag ramlade på Peter Erikssons och Bruno Kaufmanns lilla bok. Min hemkommun verkar för den delen inte heller ha hört talas om dem; åtminstone hittar jag inte ett jota i ämnet på deras hemsida. (Däremot har exempelvis SKL, Sveriges kommuner och landsting, bra information, som här.)

Säkert ser det väldigt olika ut i olika kommuner. Peter Erikssons hemkommun Kalix tycks ju till exempel ha kommit betydligt längre, och Folkinitiativ. Handbok i direktdemokrati samlar mängder av konkreta exempel (fast ofta i väl komprimerad tabellform) på folkomröstningar som ägt rum runt om i landet. Att boken också utgår ifrån en ”direktdemokratisk infrastruktur” som finns eller kanske snarare borde finnas kring den här verksamheten, gör mig dock just lite dåligt förberedd för hur verkligheten än så länge ser ut – trots att författarna faktiskt varnar för att de folkvalda många gånger varit förvånansvärt negativt inställda till folkinitiativen.

Men även om jag själv kan tycka att folkinitiativ – att samla in namnunderskrifter från över tio procent av kommuninvånarna, få igenom en folkomröstning och sedan driva sin fråga i en valkampanj – verkar betydligt mer tids- och energikrävande än mer traditionella sätt att delta i debatten (och kanske inte heller har den lokala förankring någonstans som man förmodligen behöver), så låter alltsammans som just ett intressant komplement och ett spännande sätt att utveckla och hålla demokratin levande. Där kan Folkinitiativ. Handbok i direktdemokrati vara en fin ingång.