Berättelser från yttre förorten är en bok som får vuxna att ställa de frågor man bara ställer som barn och kliva in i den absurda världen där allt är möjligt. Jag funderar på Shaun Tans målgrupp. Vilka är tänkta att läsa hans böcker? Fungerar de för barn, blir de inte för abstrakta, för absurda? Men […][...]

Kronoper och famer är ingen klassisk roman. Jag vet inte vad den handlar om och dristar mig till att påstå att det inte heller spelar någon större roll. Cortázar var inspirerad av den litterära surrealistiska rörelsen, där intrig och karaktärer är underordnade berättelsen om något annat. Det går att skriva en bok utan ens ett […][...]

Surrealismen är en av de mest tillgängliga genrerna. Den släpper lös fantasin och tillåter en att se det man ser. Det är samtidigt en av de mest utmanande genrerna inom konsten eftersom det inte är tydligt vad man ser. Jag tar ett avstamp i konstens surrealism, med giganterna Salvador Dalí och Max Ernst som de […][...]

Joakim Pirinen liknar sin kreativitet vid ett skyggt ”kritter” som bara låter sig mjölkas om man ”beter sig på rätt sätt”. Den fångstmetod han nu prövar är att frångå tidigare proffsredskap som dyrt papper och stålstift som måste tuschdoppas och torkas av och bara kan användas efter omsorgsfullt skissande. I Jävla svin har verktygen varit […][...]

Schizofreni är en psykossjukdom. Vanliga symptom är paranoia och rubbningar i associationsmönster och affektioner. Alltså ligger diagnosen långt ifrån den populärkulturella föreställningen om multipla personligheter. Etymologiskt betyder emellertid schizofren just detta: kluvet sinne, vilket skulle avse ett medvetande som spruckit upp i flera delar. I dagligt tal hör man också ordet schizofrent användas som adjektiv […][...]

Målningar med titlar som Depression, Postindustriellt landskap, Människor och demoner, Åldrande kropp … ärligt talat ger det en känsla av upprepning. Tycker man sett det förr. På film eller hört det som musik. Surrealism som ska kittla fram mystik ur nonsens. Dystopi, pompöst braskande, ogenerad undergångsromantik under förevändningen att ”säga något om samtiden”. Och detta att […][...]

Papperssnäckor, vulkaniskt glas, vildsvinstestiklar och vinäger, uråldriga flamboyantträd, krokodilkyrkogårdar, mangoplantager, guavapastejer, sällsynta hermelinarter, öar av stjärnkorall, valfiskfjäll och djuphavskalksten, gyttjehyddor, spiraltrappor av fossilspäckad marmor, tukaner och karettsköldpaddor, flaskor med etruskiskt vax, fossilsalter och laxativ, hemliga kabinett, turbansnäckor, eldkoraller, kalkalger och havsanemoner med ivriga tentakelkronor, trollhumrar, sylt av rosenblad och kvittenfrukt, ökända stenöknar, kanelträd, mahognykolonner, svärmar […][...]

Springbrunnen har en krans av gapande fjälliga fiskar som rids av fläskiga keruber med liderliga ansikten och flygande hår. Så inleder Åsa Nelvin sin bok Tillflyktens hus. Hon beskriver i denna första, inledande mening hur det skulle kunna vara, hur det skulle kunna se ut. Sedan konstaterar hon krasst att så är det inte. I […][...]

En del böcker rätar ut frågetecken. Andra skapar nya. Ibland är det bra. Ibland är det mindre bra. Av vissa böcker lär man sig något nytt. Andra bekräftar det man redan vet. Ibland är det bra. Ibland… ja, ni fattar. Dorothea Tannings surrealistiska roman Avgrund utspelar sig under en helg mitt i öknen på ett […][...]

De föddes samtidigt i Sodom som barn till en kossa och en dödgrävare, efter två timmars förlossningsarbete som starkt underlättades av pilsner. Därefter dök de upp mellan de fuktiga och sällan tvättade lakanen i föräldrarsängen, och saknade nästan omedelbart den varma livmodersomfamningen. De njöt av de kontinuerliga njurutsöndringarna, den obegränsade friheten från naveln fröjdade dem […][...]