Christoffer Carlssons tredje roman är första boken i en planerad serie om polisen Leo Junker. Huvudpersonen Leo är en ung polis som redan har lyckats att göra blixtsnabb karriär men därefter blivit avstängd från polisämbetet i trettioårsåldern efter ett misslyckat tillslag. När läsaren möter honom lever han i en miserabel tillvaro där han missbrukar tabletter och lever i ett totalt utanförskap från omvärlden. När en kvinna mördas i Leos trappuppgång kan han inte låta bli att engagera sig i fallet. Mordet blir startskottet till en mängd kedjereaktioner där Leo Junker försöker lösa fallet och komma tillbaka till livet.

Det låter som en vanlig polisroman. Berättelsen förankras också i en nutida verklighet genom namnangivelser av Stockholms gator, ett flertal låttexter och andra markeringar som ger läsaren en tydlig känsla av plats och tid. I romanens början möter vi utförliga naturbeskrivningar och en vardagsrealism från den stockholmsförort där Leo Junker växte upp:

I Salem växte sig husen åtta, nio, tio våningar mot himlen, men aldrig så nära Gud att han skulle orka sträcka ner sin hand och röra vid dem.

Huvudpersonen har vuxit upp i Salem bland andra dysfunktionella familjer där ungdomarna är småkriminella och föräldrarna endast skymtar i periferin. Ganska snart bryts dock den förväntade realismen av en mörkare ton där det finns vrår i Stockholm som ”om man skulle gå in i dem, aldrig kommer ut igen.”

Romanens starkaste drag är de många antydningar och ledtrådar som konsekvent följs upp av författaren och förklaras efter historiens gång. Dessa detaljer gör att romanen får ett driv framåt och det är svårt att lägga boken ifrån sig. Romanen skiftar även på ett smidigt sätt från nutid till ungdomsminnen. Det är dessa minnen som lägger grunden för händelserna i nutid och det är även här författaren lyckas göra karaktärerna som mest levande.

Det som haltar en aning är karaktärernas motiv och den mänskliga logiken i deras handlingar. Drivkrafterna känns en aning löst underbyggda; det räcker inte med en trasslig barndom för att någon ska begå mord. På ett ställe i boken känns det nästan som att författaren skäller ut sin karaktär från skrivbordet:

Karaktär A: “Jag kan inte förklara det. För mig hänger det ihop.”
Karaktär B (författaren): “Men inte för någon annan (…) Jag förstår inte hur du har kunnat gå såhär långt, bara för att… vadå? Bara för att göra någonting? Jag köper inte det.”

Leo Junker har dessutom blivit utsatt för fler faror och actionfyllda händelser än vad Stålmannen varit med om under en hel livstid och Leo är fortfarande bara i 30-årsåldern. På tal om superhjältar har även Leo Junker en nemesis, en antagonist med ett “säreget luktsinne”. Antagonisten kan lukta sig till pengar och att Leo har ett förhållande med hans syster. Motståndaren liknar nästan Hannibal Lecter som doftar sig till agent Starlings parfym. Intressant är också hur antagonisten och Leo Junker är spegelbilder av varandra – frågan är vem av dem som verkligen är den osynlige mannen från Salem och hur de båda flyter på skalan mellan gott och ont.

De magiska inslagen av den skrämmande staden och karaktärernas fantasifulla drag gör att jag ser dem framför mig som i en grafisk roman där Leo är en man i trenchcoat som rör sig i skuggorna om nätterna, likt Ian Rankins Dark Entries eller Paul Austers New York-trilogi (främst i den grafiska upplagan tecknad av Paul Karasik och David Mazzucchelli). Liksom i många av Paul Austers böcker bygger Den osynlige mannen från Salem ofta på näst intill övernaturliga samband, ett grepp som Auster använder så konsekvent i sitt författarskap att man skulle kunna kalla stilen ”austeriös”. Genremässigt hade man kunnat önska sig mer av det mystiska i Carlssons roman. Istället bryter vardagsrealismen igenom och det magiska förekommer endast i antydningar som skulle kunna bero på att Leo går under stark medicinering eller att han är en vanlig blaserad polis som ser sig som stadens cowboy.

Trots dessa mindre invändningar är detta en roman som skiljer sig från mängden av deckare och polisromaner, historien är skickligt uppbyggd så att allting får ett nästan övernaturligt (austeriöst) samband. Vi kommer med spänning vänta på nästa bok om Leo Junker och hans mörka värld, mitt i vårt vardagliga Stockholm.