Året är 1955. Paul Auster är åtta år gammal och besatt av baseball i allmänhet och New York Giants med legendariske Willie Mays i synnerhet. Efter en match mellan Giants och gästande Milwaukee Braves blir Paul och hans sällskap kvar på arenan långt efter att matchen tagit slut. På väg ut från arenan träder slumpen in och låter Willie Mays – nu civilklädd – möta dem utanför själva spelargången. ”Mr Mays”, sa jag, ”skulle jag kunna få er autograf?” ”Visst, grabben, visst”, sa han. ”Har du en penna?”

Men det har inte Paul. Ingen annan i sällskapet heller. Och det var så Paul Auster blev författare. För den som tidigt lär sig att ha en penna till hands ökar chansen att en dag frestas att använda den. Oavsett om det gäller att få en åtråvärd namnteckning eller att teckna ner slumpens skördar i vardagen.

Den röda anteckningsboken återfinns numer i ny svensk översättning av Kerstin Gustafsson. Originalet gavs ut redan 1992. Intressant att notera är att sedan denna samling av förment sanna berättelser ur den Austerska vardagen gavs ut för första gången, så har flera av berättelsefragmenten kommit att återanvändas i hans senare romaner. Inte minst gäller detta romaner som Orakelnatten och Illusionernas bok. Intressant åtminstone för de redan frälsta.

På ett måhända inte fullt lika uppskattande plan är det intressant att reflektera hur lite Auster känt det motiverat att utveckla sitt författarskap sedan Den röda anteckningsboken gavs ut. ”Manér eller mani?” undrar jag stundom när Auster låter sig förundras över hur en konstmecenat vem som helst råkar heta ”Sugar” i efternamn. Ibland blir det så mycket slump att man nästan får intrycket att den egna andefattiga vardagen enbart beror på att kontaktspröten inte är lika känsliga som hos författaren Paul. Och någonstans verkar det fortfarande som om felringningen i början av Stad av glas ljuder i bakgrunden till hans senare författargärning. Utvecklingen därefter är inget slumpmässigt val, utan i högsta grad strategiskt. Auster återskapar slumpen. Gång på gång. Och jag önskar bara att han ville överraska. Utvecklas. Hans senaste roman Resor i skriptoriet känns redan omsprungen av Bret Easton Ellis Lunar Park. Det skulle inte ha behövt hända.