Han hade inget barndomshem att återvända till. Fadern var inte längre bonde och han själv var inte bondson. Han hade blivit en del av staden. Han var inte ens brevbärare längre. Det var knappt Adrian visste vem han var. En arbetslös arbetare, kanske? Adrian kände sig i alla fall som en arbetare. Så återberättar Johan […][...]

Jag läser ju att den är rolig. I recension efter recension, faktiskt. Stefan Norrthons debutroman, Det är alldeles för få som ger upp, om skådespelaren Jocke som bara fått mindre och mindre roller på den stora Stockholmsteater där han arbetar, men som inte desto mindre lägger en oerhörd prestige i det han gör. Jocke spelar […][...]

Men Isidor behärskar sig och det enda som märks av hans irritation är en tunn skärpa i rösten. ”Lämna plats för avstigande”, säger han i mikrofonen. Några trafikanter som står intill vänder sig om och tittar. Man vaknar till när folk tittar på en. En kort stunds existens. För det mesta är man bara en […][...]

Please allow me to introduce myself I’m a man of wealth and taste Liksom den potentat som Mick Jagger sjöng om i ”Sympathy for the devil” är CeO Molin också en man av stil och smak. Det hindrar honom inte från att som bibliotekarie på Kungliga Biblioteket undansnilla och vissa fall sälja värdefulla böcker. Tyvärr […][...]

Jag har alltid haft svårt för begreppet generationsroman. Idén om att en hel era ska rymmas i ett enskilt verk, ofta befolkat av ett antal personer som för tillfället är unga och längtande, känns för det mesta befängd. Den litterära verkligheten fylls lätt av ytliga tidsmarkörer – industriområdesklubbar, hippa gallerier – eller andra företeelser begränsade […][...]

Sommarlovet har just börjat. Det luktar av jordgubbar och syren. Snart ska tolvåriga Annika åka med sina föräldrar till familjens lantställe, precis som vanligt. Men något händer. På eftermiddagen, samma dag som Annika har stått i kyrkan och haft skolavslutning, föds nämligen hennes lillebror. Flera månader för tidigt. När föräldrarna försvinner iväg till sjukhuset och […][...]

Cancerbloggar är ett relativt nytt fenomen. De dök upp strax efter det att de vanliga bloggarna exploderat i början av 2000-talet. Människor drabbade av cancer behövde en kanal utåt. Istället för dagbok skrev de till nära och kära, folk i etern som kunde ge pepp, samt samtidigt till alla andra som på något vis behövde […][...]

Vad krävs av en riktigt bra deckarroman? Det är en handfull ingredienser som inte får saknas. En driven, bra historia, tydliga karaktärer, ett par mord, en spänningsnerv och ett spänstigt språk. Johanna Mo uppfyllde allt det redan med sin första deckare Döden tänkte jag mig så. Nu är hon här med den andra romanen om […][...]

Västerländska idéer om kärlek bygger allt som oftast på föreställningen om ett särskilt eftersträvansvärt tillstånd. Det fladdrande hjärtat, den rodnande kroppen, den förälskade människan som på ett mer eller mindre psykotiskt sätt uppgår i den (eller de) andra. Hon kanske slutar äta, slutar sova, slutar oftast helt tänka, förutom på en enda sak. För den […][...]

Höstens mest omtalade svenska roman är inte bara världens äldsta historia utan också något av det smartaste som skrivits i romanväg i det här landet på flera år. Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande är så intelligent att jag ofta funderar på om den inte är lite för smart för sitt eget bästa. Handlingen känner ni säkert […][...]