Stephen King har ju i regel skrivit antingen rejäla tegelstenar till romaner eller små, snärtiga noveller. Men då och då fastnar en story i det han kallar bananrepubliken Novella: det där läget där det varken är långt nog att vara en roman eller kort nog att platsa i en novellsamling. Ibland ger han ut ett […][...]

Lunar Park har ett skyddsomslag där titeln och författarens namn stansats ut som ur ett plåtark. Viker man bak skyddsomslaget för att se vad det är som skymtar genom hålen ser man en bild av författaren … men en bild som man lagt ett enkelt photoshopfilter på så att det bara nästan överensstämmer med verkligheten. […][...]

Så har vi den här, provinsialismen och fantasteriet. Bortom en ännu betryggande flod av tunna egoromaner kan man faktiskt ana något nytt, eller i alla fall nygammalt. Jag talar om en svensk, magisk realism, tidigare anförd av enstaka författare som Inger Edelfeldt och nu senast på allvar av John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma […][...]

Av 176 164 personer som anmälts försvunna sedan 1965 saknas fortfarande 21 492 stycken, enligt statistiken som inleder romanen Försvinnarna. Den handlar om jakten på en av dessa saknade människor. Efter att ha fått höra talas om barndomsvännen Henriks försvinnande börjar huvudpersonen Jerker att göra efterforskningar på eget bevåg. Han besöker Henriks föräldrar, samtalar med […][...]

King anses väl allmänt som skräckförfattare, men i mitt tycke stämmer det inte helt överens med verkligheten, för King har skrivit – och är – så mycket mer än det. Det ska erkännas att många av hans böcker har någon form av övernaturliga inslag, men hans förmåga att observera det vardagliga livet och gestalta det […][...]

Ola Larsmo har länge fascinerat mig. Kanske beror det på att vi båda har ett förflutet som uppsalastudenter, har läst litteraturvetenskap, varit medlemmar av Kalmar nation under vår studenttid samt att han en gång satt i en panel tillsammans med författarna Johanna Nilsson och PC Jersild och gav konstruktiv kritik på en novell jag skrivit, […][...]

Handböcker om skrivandet har på senare tid fått allt större plats i bokhandelns hyllor. Göran Hägg, Lars-Åke Augustsson och Stephen King är bara ett axplock av alla som har gett oss råd om hur vi ska gå till väga när vi skriver. Den senaste i raden är förlagsräven Gösta Åberg, vars bok Handbok i svenska […][...]

Något som händer mig ofta när jag läser böcker – och som inte kan vara särdeles smickrande för författarna – är att jag, efter att ha klarat av cirka tre fjärdedelar av boken, tröttnar. Jag är inte intresserad av vad som kommer att hända i själva upplösningen. Det är inte böcker som jag inte gillade […][...]

Harry Potter och Hemligheternas kammare är del två i serien om Harry Potter. Den handlar om Potters andra år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Harry Potter och De Vises Sten, den första delen, avhandlade följaktligen hans första år på skolan. Följaktligen är tidsramen densamma i båda böckerna, de börjar i slutet av sommarlovet […][...]

Stephen King har aldrig varit särskilt intresserad av Internet. Han postade två inlägg i diskussionsforum 1994 och 1996 och har då och då deltagit i chattar i AOL:s regi. Dock började det hända saker 1997. Då publicerades novellen ”Everything’s Eventual” i boktidningen Fantasy & Science Fiction och i denna hade epostande en betydande roll. I […][...]