Att nätet kan vara en farlig plats för unga kvinnor kretsade redan Kicki Sehlstedts debutroman Sweet Lolita kring. Då handlade det främst om prostitution, sexuell posering och grooming. I den fristående uppföljaren, Oskuld, vänder Sehlstedt blicken mot det på ytan betydligt mindre dunkla, verksamheter som snarare framhävs som positiva, som tjejers aktörskap och entreprenörskap, som […][...]

Jag vet faktiskt inte hur jag ska läsa den här boken. Andra recensenter tycks vara lyriska (jag läser bara rubriker och ögnar ingresser, eftersom jag inte vill låta mig påverkas alltför mycket) men själv känner jag mest förvirring. […] en roman som är en skoningslös undersökning av vad det är att vara moder och kvinna, […][...]

Så hamnade jag i en värld där lägdorna grönskar på sommaren men ligger gömda under djupa lager av snö på vintern. Här är myltan lika med guld och hästen mumsar ur tornistern. Mannen på kärran har inte haft en läpphejare på hela tiden sen resan började. Hillevi är utbildad barnmorska från Uppsala. Med ungdomlig dådkraft […][...]

Mitt första möte med Jan Kjaerstad var i början på 2000-talet när jag läste den magiska boken Tecken till kärlek. Efter det har jag kommit i kontakt med den norska författaren många gånger – jag har läst Förföraren, Erövraren, Upptäckaren, Jag är bröderna Walker, Normans historia och Släktens gång och varje gång har jag tänkt […][...]

För mig är den ädlaste genren av deckare den så kallade pusseldeckaren, även kallad whodunnit. Att bygga ett inledande mord som en intellektuell gåta och utmana läsaren att avslöja mördaren genom de ledtrådar som är insprängda i texten är genialt. Här finns skurken med i hela historien och avslöjas inte sällan med att brottsutredaren samlar […][...]

Krävdes det ett Nobelpris för att jag skulle se storheten i Kazuo Ishiguros berättande? Jag försöker slingra mig undan det konstaterandet. Det låter ju tondövt och opportunistiskt. Fast fortfarande, efter femton år på dagensbok.com, har nog ingen av mina recensioner blivit så utskälld som den av hans Never let me go, och jag har många […][...]

De intensiva tonåren brukar innehålla de första kvälls- eller helgjobben. Den lilla världen med föräldrar och syskon minskar i betydelse. Bland andra vuxna kan man hitta en förebild eller i vissa fall en person att ta avstånd ifrån, erfar Nathaniel i romanen Lyktsken. England är spelplatsen och det som ter sig lite märkligt är att […][...]

Storbritanniens premiärminister vaknar en morgon och konstaterar att allt inte står rätt till. Munnen är uppfylld av ett fuktigt, köttigt organ som sveper längs med rader av… usch: tänder! Och vad är det för egendomliga ben där nere? Ska de vara så få? That morning, Jim Sams, clever but by no means profound, woke from […][...]

När poliserna kommer och hämtar hennes pappa vet Elin att han kommer dö. I hela hennes liv har han hållit henne isolerad på grund av hennes åkomma: Beröringen. Alla som Elin rör vid hud mot hud dör om de kommer längre än trettio meter bort från henne. Det var vad som hände Elins mamma. Och […][...]

För den som inte vet, kan jag berätta att jag då och då läser bokrecensioner på finskspråkiga litteraturbloggar. Jag konstaterar att i vårt grannland läses det och recenseras med stort engagemang. På hösten kommenteras böcker och författare även i papperstidningar (och deras nätupplagor) så att bokläsning uppmärksammas av en bredare allmänhet. Detta på grund av […][...]