Sverige höll på att flytta sig. Det kröp ut ur skogsmörkret, det rätade sina vägar. Kanske är Sista rompan en berättelse om att flytta. Någon är därtill tvungen, såsom den gravida dottern eller konstnären med ett grumligt förflutet. Emellanåt stänker det av svett och könssafter. Detta som händer mellan två kroppar är en drivkraft som […][...]

Att lämna Sverige och fly till Frankrike via Köpenhamn. Det är var vad Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault gjorde efter avslöjanden om övergrepp, maktmissbruk och läckta nobelpristagare under hösten 2017. Att läsa boken K, ett försvarstal på över 260 sidor, satt långt inne för mig, då jag blev mycket illa berörd av händelserna i och […][...]

Att upptäcka en författare rätt långt in i författarskapet kan vara både positivt och negativt. Å ena sidan finns förstås massor mer att läsa redan från början och det är ju bra; å den andra kan det vara svårt att veta var man ska börja med en serie hyggligt fristående romaner. Ska man börja från […][...]

Andra delen i en trilogi är ofta den sämsta. Det händer inte så mycket. Världen har man redan lärt känna, karaktärerna förändras inte och boken verkar inte åstadkomma så mycket mer än att leda upp till seriens sista del. Nu kan jag såklart inte svara på om Obeliskporten är den sämsta delen i trilogin när […][...]

Arbetarlitteratur hade kanske sin storhetstid under 1900-talets första hälft, men faktum är att det under senare år – omkring ett sekel senare – har kommit ett antal verk som skulle kunna klassas som just arbetarlitteratur, även om författarna av olika skäl kanske inte alltid gör det själva. Med den här boken har vi ett exempel […][...]

Henrik Bromanders nya serieroman Shahid/Skärvor slutar i mitten. Från ena hållet är det en berättelse om Håkan som blir Hakim, en konverterad IS-terrorist. Från det andra handlar den om Lovisa, konstnär och klassresenär. På mitten, det vill säga i slutet, stöter deras öden samman. Det finns många riktigt bra serietecknare i Sverige, men frågan är […][...]

Under andra världskriget var läget för Finland skarpt. Sverige hjälpte till att organisera en flytt av finska småbarn till svenska familjer i två omgångar. Barnen for med lapp runt halsen till ett land vars språk de flesta saknade kunskaper i. Eftersom det rörde sammanlagt 70 000 barn finns ännu många minnen kvar från denna räddningsoperation. […][...]

Som betydligt yngre slyngel vet jag att jag klippte ut bilder på Ann Jäderlund ur DN:s kulturbilaga, bara för att jag tyckte att hon var så snygg, men det mörka korta lite lockiga håret, fräkniga kinderna och de nästan outgrundligt mörka ögonen. Det kanske är ett provocerande ytligt och manschauvinistiskt sätt att närma sig poesi, […][...]

Idas liv skulle kunna vara perfekt. Men det är det inte. Hon är 40 år och barnlösheten gör sig påmind. Långvariga relationer saknas. Att vara den som blir utan och uppleva att alla andra har det man saknar. Ida åker till sommarhuset som hon äger tillsammans med sin syster. Hon känner sig som en gäst […][...]

”Sweet lolita” är en klädstil eller subkultur med rötter i Japan, en extremsöt och dockig stil med ett överflöd av pastellfärger, rosetter och volanger. Kawaii så det bara smäller om det. Att döma av namnet, Lolita, är det lätt att dra slutsatsen att det finns något perverterat över alltsammans, en vilja att behaga en gubbsjuk […][...]