Att bli riktigt ful i skolkatalogen i 8:an, det skulle man ju kunna tycka var illa nog. Tilde gör både en konstig min med halvöppen mun och blundar. Hon ser ut som en zombie. ”En drogad zombie, om man är ärlig.” Och det är tydligen inte alls illa nog, för plötsligt dyker den där bilden […][...]

Dom cirka två milen som det är mellan min studentlägenhet i Lund och Värnhemstorget i Malmö skulle lika gärna kunna vara avståndet till en annan planet. Avståndet och tiden som gått gör att ingenting i de två världarna, min och den i boken, verkar mötas på någon punkt. Ändå är det så nära, så nära. […][...]

I vårt land finns ett dilemma när det gäller fördelningen av resurser som finns i glesbygden och de resursslukande storstäderna. Många gånger är romaner som behandlar detta tema synnerligen ögonöppnande. Handlingen i Gränsmark cirklar kring en brevbärares vardag. Hon heter Siv och hennes utdelningslinje sträcker sig längs smala skogsvägar där mobiltäckningen ibland är obefintlig. Hon […][...]

Jag tror det var när Niklas Rådström gav ut sin roman En Marialegend 2016 jag fann en formulering i DN:s recension av den, jag tyckte var mycket användbar. Jag tror ordalydelsen var ”Något centralt i själva livsupplevelsen”. Jag kommer inte håg vem recensenten var, eller vad hens dom av boken gick ut på, bara att […][...]

”Du vet hur det är i Järvhöga. Ibland går folk ut i skogen och försvinner. Det är bara så det är här uppe.” När jag läste Staden (som Katze recenserade här) fick jag upp ögonen för Camilla Stens fenomenala förmåga att skapa en krypande obehagskänsla och samtidigt en oemotståndlig lust att läsa vidare. Hennes senaste […][...]

Insvept i svart fuskspindelväv med klassiskt brunt paketpapper runtom landar den på min hallmatta, boken Kryptosapiens : ett omänskligt äventyr. Boken riktar sig till läsare i mellanåldern, dvs ca 9-13 år. Författaren Kristina Sigunsdotter har tidigare skrivit skönlitteratur för vuxna, senast romanen Hundgården som gavs ut 2017 på Skröna förlag. Det dominerande i författarens alster […][...]

Det som berättas i boken Analfabeten handlar inte om läs- och skrivsvårigheter. Tvärtom. Jaget lär sig läsa som 4-åring. Hon minns känslan och hur världen öppnade sig. Livet tar fart med växande läshunger. Hennes mormor är en av de viktiga personerna som lyssnar till de egna påhittade berättelserna. Därefter en lillebror som tror på alla […][...]

Många är vi som skaffat oss nya – eller nygamla – vanor den här sommaren. Hemestrar och svemestrar har inte bara öppnat upp för att upptäcka nya bakrecept och aktiviteter hemmavid, jag har även stött på många som vänt sig mer än vanligt till böckernas värld. För egen del har jag av olika anledningar läst […][...]

För Eve Forrester är livet inte någon dans på rosor. Hon vantrivs i huset där hon bor med maken hon börjar undra varför hon gifte sig med och fasar för breven från modern. Det är grått och gråare i hennes värld och varje dag är till förväxling lik den andra i en Londonförort tre år […][...]

”Du får aldrig springa i vita områden.” Miah har hört det sedan han var liten. En gång när han var runt tio hade han slitit sig loss från sin pappa och spurtat iväg längs Madison Avenue. När hans pappa kom ifatt honom tog han tag i hans axel. Du får aldrig springa i vita områden, […][...]