”Du får aldrig springa i vita områden.” Miah har hört det sedan han var liten. En gång när han var runt tio hade han slitit sig loss från sin pappa och spurtat iväg längs Madison Avenue. När hans pappa kom ifatt honom tog han tag i hans axel. Du får aldrig springa i vita områden, […][...]

Till Hastur Förlags utgivning av Det främmande barnet och andra sällsamma historier, har Sten Wistrand, filosofie doktor i litteraturvetenskap, bidragit med ett föredömligt förord. Det är initierat, finurligt, smidigt, informativt – Wistrand är trots allt lektor – och han släpper iväg mig fylld med självförtroende ut i de berättelser som samsas mellan pärmarna. E.T.A Hoffmann, […][...]

En familj på tre personer hyr en obebodd stuga flera somrar i rad. Mamman trivs bäst med att pynta stugan och pojken kommenderas att följa med sin pappa på vandringar. En jämnårig pojke lever året runt i den karga bergsbyn som ännu inte exploaterats av skidturismen. Pojkarna blir vänner och följs åt upp i vuxen […][...]

Jag kommer att tänka på Marianne Hörnström när jag läser Åsa Nelvins Kvinnan som lekte med dockor: Hon är den tvåspråkiga. Det är hon som översätter hans språk till det egna och anpassar sitt till hans så att kommunikationen fungerar till Hembruk. Hon behärskar inte Världsspråket. Hon bryter kraftigt. Och vad Hemspråket beträffar är inskränkningarna […][...]

Athena Farrokhzads och Kristofer Folkhammars urval och sammansättning av samtida svensk poesi i Berör och förstör riktar sig till ungdomar, men fungerar lika väl för vem som helst som vill få en okomplicerad överblick över den samtida svenska lyriken. Redaktörerna är inspirerade av Kärlek och uppror, som de själva läste som tonåringar. Det har nu […][...]

Polisutredaren Hanna Dunker återvänder till Öland där hon växte upp. Hennes pappa har gått bort och hon behöver återvända av praktiska skäl, men där finns även en hemlängtan. Ett sug efter sina rötter och efter stugan vid havet. Men det är inte lätt. Det fanns en anledning till att Hanna Dunker flydde från sina barndomstrakter. […][...]

Den dag Cecilia försvann var väl som alla andra. Eller? Vad var egentligen det som hände och varför lämnade Cecilia allt? När forskaren, hustrun och tvåbarnsmamman plötsligt försvinner verkar det accepteras av familjen på ett märkligt sätt. Som att det är precis vad man kunde vänta sig av Cecilia Berg, en kvinna som värderat frihet och sitt […][...]

Jag har läst Svante Bäckströms debutroman  Så höjer sig landet som handlar om Anders Andersson med familj i 1700-talets Västerbotten. Anders är en fattig drömmare som avskyr att arbeta. Han är från början dräng men jakten på frihet gör att han tillsammans med sin fru Margareta köper en egen liten stuga med ett stycke mark […][...]

Gattet har redan hunnit ges ut flera gånger – först 1981 och sedan 2009 på Norstedts, och förra året kom alltså ytterligare en nyutgåva hos Modernista med ett förord av Eva Runefelt. Ysukue Naganos omslagsbild fångar det komplexa innehållet väl: ansiktets lena hudytor, vattendjurets vackra och vassa fenor, betraktandet genom en mask, barnets skörhet. De […][...]

Omslaget är närmast en kopia av omslagen till Atlantis highbrowserie ”Atlantis väljer ur världslitteraturen”; marmorerad ram kring ett porträtt och ett typsnitt som signalerar seriositet. Tittar man närmare ser man att det i det här fallet är en bild med både våldsamma och sexuella inslag. Bokens utsida blir en visualisering av motsättningar mellan associationer och […][...]