Bella lever ett underbart liv tillsammans med sin vampyrpojkvän Edward. Det enda som oroar henne är att hon kommer bli gammal medan Edward kommer förbli sjutton år i all evighet. Hon försöker övertala honom att förvandla henne till en vampyr, men han vägrar göra henne till ett monster. Men vad spelar dessa problem för roll […][...]

När Bella Swan flyttar till sin pappa i den pyttelilla staden Forks, som är den stad som får mest regn i hela USA, tror hon att hennes liv kommer bli en kamp mot långtråkigheten, att hon måste överleva en dag i taget, att ingenting spännande kommer att hända. Men ack, så fel hon har. Snart […][...]

”Naturen är en klaustrofobisk skördekalender” står det på baksidan av Caroline Ringskog Ferrada-Nolis debutroman. Och ja, det är den ju. Vart man än kommer finns det natur. Vad vi än gör är det alltid i någon mån sprunget ur naturen. Det är svårt att dra gränser för naturen. Alltså är den klaustrofobisk. Klaustrofobiskt är också […][...]

Tre historier i en och samma bok. Fristående till viss del, men också nära, nära varandra. Trådar som binds samman och brott som begås, länkas samman. En våldsspiral i en trakt, Trakten, där mordet på den amerikanska flickan 1969 påverkar tillvaron även för dem som inte ens var födda då det begav sig. Jag har […][...]

Redan på bokens första sida förklarar berättaren Tromelin att han alltsedan sitt inträde i det franska inrikesministeriet ”ständigt vägrat att intressera mig för alla dessa europeiska historier”. Ändå kommer Den sista konferensen att berätta just en av alla dessa europeiska historier. Den som handlar om hösten 1989 då Berlinmuren och järnridån föll och maktbalansen i […][...]

Det är svårt att recensera en genrebesvikelse. ”Japansk skräck” står det på omslaget till Främlingar och omslagsbildens unga kvinna, helt nedsänkt i vatten som i dimma, med den skira vita klänningen och det svarta håret flytande bakom sig, för tankarna till ospecificerad japansk skräckfilm. Det är det här inte. Främlingar är däremot en spökhistoria. Spökhistorier […][...]

När man läser en bok som Vägen så behövs knappast orsaken till varför världen är döende och gråfärgad skrivas ut, alla vet ändå vad Cormac McCarthy syftar på. Men miljökatastrofen som en direkt orsak till civilisationens undergång är en i litteraturen och filmen ganska ny företeelse, för under femtio år var bomben den totalt dominerade […][...]

På ett av Sveriges alla sjukhus finns en av landets alla förlossningsavdelningar. På avdelningen jobbar ett av landets alla vårdbiträden; den 20-årige mannen med den betraktande blicken och den genomljudande rösten. Rösten, som hörs redan från första sidan i Förlossningen. Det är med ett slags konstaterande, registrerande torrhet som denna röst leder oss in på […][...]

Now a Major Motion Picture, står det överst, med feta bokstäver, tvärs över pocketen jag valde lite på måfå i den där affären som bara säljer pocketar. The International Bestseller står det längst ned. Två sådana påpekanden på en och samma bok, och ändå köpte jag den? Jodå. Och på baksidan meddelas det även att […][...]

Det är lätt att tanklöst låta sig ledas in i Orhan Pamuks värld. Den är förföriskt vacker och melankolisk. Hans böcker är, även när de är politiskt laddade (Oskuldens museum hör inte till den kategorin), behagligt läsvänliga berättelser med en sockrad kärlekshistoria som central beståndsdel. Nästan alltid finns Istanbul där också, en mystisk stad som […][...]