Ett sår blev infekterat. Det hade kliat konstigt i några dagar och nu, framåt eftermiddagen, fanns det en svullnad i tennisbollstorlek på foten. Så jag ringde mamma. Inte så mycket för att få råd om hur jag kunde få svullnaden att lägga sig, eller hur jag kunde få bort infektionen, utan mer för att få […][...]

Sextiofyra sidor tunn. Svart omslag och en bild som ser ut som någon sorts akvarellteckning med svarta färgstråk som rinner in i varandra, som vatten, eller som någon sorts flytande själar. ”Till Lyosha och dom andra ensamma pojkarna” står det på sidan innan själva historien börjar. Jag har inte läst något om boken innan och […][...]

I år fyller Georges Perec 75 år. Det är ingen ålder för en författare. Så trots att han enligt envisa rykten dog redan 1982 fortsätter han ge ut böcker. Det är av intresse att notera att om den vänstra (eng. left) hjärnhalvan togs till analys var den högra hjärnhalvan kvar (eng. left). Perec är ju […][...]

Ola Nilsson fick ett genombrott med romanen Hundarna som utkom förra året. Med ett knappt och kargt språk, kongenialt med trakten som skildras, berättade Ola Nilsson om ett antal vinddrivna existenser i en norrländsk by. Nu kommer andra delen i vad som ska bli en trilogi: Änglarna. Det handlar dock om en helt fristående berättelse […][...]

Lantliga scener består av sju noveller som utspelar sig i den israeliska pionjärbyn Tel Ilan. Det finns även en åttonde novell, På en avlägsen plats, i en annan tid som tja, utspelar sig på en avlägsen plats i en annan tid. Under författaraftonen på Kulturhuset den 26 maj 2011, då Amos Oz samtalade med Johanna […][...]

Anna Schulze är musikern som la violinen på hyllan och började skriva böcker. I mars 2011 kom hennes roman Att ringa Clara. Att ringa Clara är en roman om kvinnlig vänskap, ett fack som är ganska tunt. Jag söker i min bokhylla och finner inte många böcker om ämnet, å andra sidan har jag inte […][...]

Jag förstår betydelsen, kampen och styrkan i Norrtullsligan. Att skriva en bok om kvinnors arbetsförhållanden i början av 1900-talet, att göra det med all kritik och samtidigt behålla glimten i ögat. Det finns humor i både det litterära språket och mellan de fyra tjejerna som utgör Norrtullsligan: kontoristerna som sliter för mat och uppehälle. Jag […][...]

Feminism, vardagskamp och känslor man önskar att man inte kände. Det är en kort sammanfattning av Elin Wägners Norrtullsligan. En bok skriven 1908. Jag tänkte mig att språket skulle vara jobbigt, vackert, men svårt, kanske lite högtravande, lite mer som Strindberg. Men det jag läser känns inte gammalt alls. Jag skrattar som jag aldrig skrattat […][...]

Norrtullsligan utgörs av de fyra kontoristerna Elisabeth, Eva, Baby och Emmy. De bor tillsammans i hyrda rum vid Norrtullsgatan i Stockholm, det är tidigt nittonhundratal. Kvinnor får arbeta och betala skatt, men inte rösta. Och samhället ser det fortfarande som allra bäst om de snarast möjligt hittar någon att gifta sig med, och på så […][...]

Jag blir inte riktigt klok på vad Furioso egentligen är för bok. Den är både ett intrigtätt drama, en deckare och en passionerad kärleksroman. Böcker ska inte alltid behöva genrebestämmas, det är deras rättighet att få vara blandningar, hybrider, mittemellan. Men Furioso behöver jag placera för att kunna läsa, annars förlorar jag den. Furioso handlar […][...]