Det är dimhöljd november och lätt att föreställa sig Island. Eller så är det helt enkelt Viveka Sjögren som gestaltar det karga, dramatiska landskapet så bra i sin långmält vackra ungdomsroman I den tysta minuten mellan. Till Island kommer fjortonårige Torvi för att begrava en pappa han aldrig känt, inte har träffat sedan han var […][...]

Att öppna en ny bok är lite som att skrapa en trisslott. Pirrigt och förväntansfullt. Jag slår upp Inte på riktigt, inte på låtsas på tunnelbanan. Jag är på väg hem och jag glömmer nästan att kliva av trots att jag bara är tio sidor in i historien. Jag är fast från första stund och […][...]

Det har hänt mycket med ungdomsbokutgivningen sen 2007 när Louise Halvardsson skrev sin debut Punkindustriell hårdrockare med attityd. Idag är det inget uppseendeväckande att skriva om ungdomar som super och knullar, tonåringar måste få läsa om sin egen verklighet, av någon som redan har vandrat den vägen. När Punkindustriell hårdrockare med attityd kom ut kan […][...]

”Och den är rosa!”, säger jag upprymt i telefonen till en av mina bästa vänner när jag precis fått Den unga F:s bekännelser i handen. Av någon anledning har jag varit extremt upprymd över att få läsa den här boken, hypat den för mig själv. På ett sätt känns det ologiskt, jag har ju knappt […][...]

Maskarna föll ner runt Lassemiss. När de landade på hans stora svarta skor hördes ett knäppande ljud, som om det regnade. ”Den måste begravas”, sa han och gick förbi våra moppar. Han gick ut några steg längs stenmuren och lade ned ekorren på gräset och började gräva med händerna. Efter en stund reste han sig […][...]

Det är med viss tvekan jag lägger till etiketten ”roman” till Ingrid Olssons senaste bok, Jag vill bara att du gillar mig. Är det här en roman, egentligen? I Jag vill bara att du gillar mig tecknar Olsson tio porträtt av gymnasieelever. Det är en tvåa på samhällsvetarprogrammet som droppar in en snöig tisdagsmorgon i […][...]

Det är första terminen i nian och rollerna i klassen är tryggt inrutade. Hierarkierna som ristade i sten. Det är inte så mycket man reflekterar över. Det bara är så. Då slår plötsligt nyinflyttade, kaxiga Silja ned som en bomb. Med sitt sätt att strunta fullkomligt i hierarkier och sociala koder gör hon dem bara […][...]

Istället för att bara skrika är en blandning av lågintensiv deckare och diskbänksrealistisk familjeskildring. Huvudperson är sextonåriga Andrea, som bor med sin mamma och styvfar i en mindre stad. Hennes pappa är död sedan några år tillbaka och hennes syster Sandra har 18 år gammal fått en dotter och flyttat ihop med sin pojkvän. Mamman […][...]

Välkommen hem – boken inleds med ett välkomnande när Sara kommer hem till Luleå efter nästan ett helt år i London där hon har gjort ett utbytesår på Svenska skolan. Hennes pappa som har hämtat henne vid flygplatsen kör genom staden och pekar ut alla ”sevärdheter” som stadens stora bro och skolan hon gick på, […][...]

”I går såg jag människor ligga på Drottninggatan. Mössorna neddragna över ansiktet, inbäddade i jackor. Några låg under fuktiga täcken, andra kurade i sovsäckar”,skrev Susanna Alakoski i Aftonbladet för inte så länge sen. Hon skrev också: ”År 2005 fanns 18 000 hemlösa i Sverige. Det motsvarar invånarna i Åsele, Vetlanda och Svalöv. Mycket tyder enligt […][...]