Det tar flera månader efter att jag läst de första sidorna i Mette Karlsviks roman Bli Björk till att jag vågar mig på att läsa resten. Jag vågar bara inte. Skälet är enkelt. Jag tycker helt enkelt att de första sidorna är så fruktansvärt bra och tänker att hon inte kan upprätthålla det här i […][...]

Ett nybyggt flerfamiljshus i Trondheim. En trappuppgång. Åtta lägenheter. Åtta familjer. Året är 1965 och lägenheterna fylls sakta upp med alla upptänkliga och moderna bekvämligheter. Badrum. Tvättmaskiner. Dammsugare. Frys. Tevekannor. Pulversoppor. Permanentvätska. Det verkar inte finnas någon hejd på framstegen. Eller gör det det? Få tidsperioder är lika minerade som den här perioden (i Sverige […][...]

Författaren Selma Lønning Aarø firar av ekonomiska skäl familjesemester i sitt föräldrahem. Det är ju praktiskt, med barnvakt nära till hands och så. Samtidigt tänker hon ta tillfället i akt att skissa på en självbiografisk uppväxtroman. Problemet är bara att vare sig hon väljer att be om familjens åsikt eller om de själva snokar upp […][...]

Den ryske författaren Konstantin Paustovskij (1892 – 1968) är inte särskilt rikt representerad på svenska. Ett par av hans romaner översattes och gavs ut under 1970- och 80-talen, likaså en handfull av hans många noveller. Nu kommer en utgåva av Paustovskij på svenska för första gången på länge, och för denna står det lilla förlaget […][...]

Problemet med deckare är att de behandlar så tunga ämnen som död, psykisk sjukdom och tung brottslighet och samtidigt ska vara lättsam litteratur. Det är en ekvation som inte går ihop för mig. Jag får ofta höra av läsare av Dagensbok eller kunder i bokhandeln att de inte vill läsa vissa böcker för att de […][...]

Göran är fjortonårige Mattias chef och han är inte särskilt nöjd. Skickar sura sms eller dyker upp personligen i sin sammetskavaj, sin SUV och med sin ständiga cigarrök och gormar om att Mattias måste ta sig i kragen. Göran är Döden och Mattias, ja, Mattias är ungefär Dödens praoelev och semestervikarie. Det är i alla […][...]

På internatskolan Jellicoe School går barnen som blivit övergivna, de problematiska ungdomarna: exempelvis massor av föräldralösa pyromaner. Ett antal veckor om året kommer kadetterna till Jellicoe, det är de, lite mer oproblematiska, som går på militärskola. De här veckorna är det krig, mellan internatelever, kadetter och jellisar – ungdomarna som bor i Jellicoe. På Jellicoe […][...]

Det börjar med slutet. En ung kvinna som fram tills nyligen uppfattats som en välartad, skötsam, lugn och privat person anmäler sig själv till polisen. Hon har i sin lägenhet skjutit ihjäl en journalist. Varför? Heinrich Bölls roman från 1974 – eller, inte roman, säger han i sitt efterord tio år efter ursprungspubliceringen, ”denna till […][...]

Jag älskar mitt hem. När jag sätter foten på min gata minns jag aldrig varför jag tyckt att jag haft något att göra någon annanstans någonsin. Mitt på min gata står en grönlackad bänk. Någonstans någon gång har någon människa tänkt att, Hörrni, ska vi inte sätta en bänk här? Det måste vara jordens sympatiskaste […][...]

Andra novellen landar rakt i vårens klasshatsdebatt. Att svälta ilskan heter novellen, och berättarjaget rör sig i bil från Skåne upp mot Halland. När han passerar den välmående Bjärehalvön rinner det över: En önskan om brand och fasansfulla skrik i natten. Gator fläckade med avföring, blod och krossade käkar och ruttnande lik. Jag vill bomba […][...]