Ellen och Sorken är två tjejer som inte vill bli vuxna. Därför har de bildat Krumelurklubben, där de träffas och skriver listor över vilka saker som egentligen är viktiga i livet (så att de vid risk för vuxenblivande ska kunna visa varandra listan och påminnas om att det inte är att jobba och städa, utan […][...]

De svarta svanarnas natt är något så ovanligt som en ungdomsbok för sin åldersgrupp (9-12) som är rolig. Och den är rolig på riktigt, utan att bli fånig. Något som tyvärr också är ovanligt för åldersgruppen är att boken inte är en killbok, eller en tjejbok. Även om böckerna för målgruppen inte uttalat vänder sig […][...]

Matilda, kallad Tilda, bor i England men har en svensk mamma. På somrarna åker hon till morfar i Timmersby. Men den här sommaren är det inte som vanligt. En mystisk stämning vilar över bygden som ett trött, sjukt vilddjur vilar inför den sista avgörande striden. Tildas liv fylls av frågor. Vad hände egentligen med hennes […][...]

Fatma och Aida har just slutat nian. Aida ska tillbringa sommaren med näsan i sina älskade arkeologiböcker, Fatma ska åka med familjen till Turkiet. Innan hon åker måste hon lova Aida dyrt och heligt att inte bli bortgift med någon äcklig gammal gubbe. Något som, enligt Fatma, inte kommer att ske – hennes föräldrar är […][...]

Denna roman handlar om Ön, ett okänt och isolerad stillahavsparadis, en gammal brittisk koloni som varit så gott som obetydlig för den brittiska regeringen. Men efter flera anmälningar om sexuella övergrepp mot minderåriga väcks ett nytt intresse och en grupp brittiska socialtjänstemän skickas till ön. Lundbergs roman om sexualitet och makt baseras på de händelser […][...]

Ni vet hur man i alla de där matlagningsprogrammen på teve, som vi numera närmast drunknar i, ständigt upprepar mantrat ‘man äter lika mycket med ögat’? Ibland, som när man får fyra fantastiskt snygga noveller i sin hand, tänker jag att detsamma gäller för böcker. Ett snyggt formgivet omslag kan höja läsupplevelsen rejält. Novellix junifyra […][...]

Det var inte länge sedan solen först tittade fram bortom hustaken, men det var redan fullt dagsljus. Man kunde tro att en och annan morgontidig flanör skulle lägga märke till den unga kvinnan där hon sprang, men hon föreföll ensam i den svala försommarmorgonen. Bortsåg man bara från fåglarnas ideliga kvittrande i sin iver att […][...]

Mångas stora och skärande rädsla är att bli dementa, att förlora kontrollen över sig själva och världen runt om kring. Att slira runt och kämpa för att finna logik i en värld som plötsligt är främmande. Jag följde själv min mormor rakt in i väggen som alzheimerssjuk och jobbade sedan extra flera år inom äldrevården […][...]

Man har talat om det som en roman om demens, Dager i stillhetens historie som fick Nordiska Rådets litteraturpris 2012. Jag läser den med erfarenheter av Alzheimers sjukdom i minnet (och en rädsla för samma sjukdom i framtiden) och inser snabbt att erfarenheterna av demenssjukdomar är lika många som antalet drabbade. Man måste drabbas själv […][...]

Sara Beischers debut om livet på ett demensboende i Stockholm kom ut tidigare i år, mitt under en stormande debatt som satte välfokuserat ljus på äldrevårdens villkor. I Jag ska egentligen inte jobba här handlar det om nittonåriga Moa som flyttar till Stockholm för att bli skådespelare. Hon börjar arbeta som timanställd på boendet Liljebacken […][...]