I en av inledningarna till sin bok Arma Belgien, som nu äntligen har blivit översatt till svenska (tack, Alastor Press, för det!), skrev Charles Baudelaire: Tacksamt att göra en bok om Belgien. Det gäller att vara roande fast man talar om ledan, undervisande fast man talar om ingenting. Arma Belgien är en enda lång klagosång […][...]

Tidigare frontades de svenska deckarsnutarna oftast av äldre ensamma män med alkoholproblem. När herrarna Henning Mankell och Håkan Nesser fått konkurrens har deckarsnutens personlighet förändrats. Nuförtiden är polisen yngre, tack och lov emellanåt kvinna, ofta i en relation och hen har gärna småbarn. Emellanåt blir jag störd över huvudkaraktärernas perfekta präktighet. Den kan stå mig […][...]

Lena Sjöbergs nya bok bygger på en enkel idé: På varje uppslag ställs frågan ”vad har du bakom ryggen?” till en ny person, alltifrån en äldre dam till en robot. På nästa sida får man svaret, och får också se ryggen på personen så att man verkligen vet. Det är ett upplägg som känns självklart, […][...]

Den är söt men naiv. Jag pratar om en i raden av alla nyöversättningar av Den lilla Mullvaden, Den lilla Mullvaden och gröna stjärnan. Den sovjetiska estetiken är inte min melodi (författaren Zdenek Miler och Hana Doskocilová är från dåvarande Tjeckoslovakien. Boken är ursprungligen skriven 1982). Jag växte upp under 90-talet när Disney sändes en […][...]

Få svenska barnboksillustratörer är så bra som Stina Wirsén är nu. Full cirkus på Sockerbullen är ytterligare ett exempel på hennes bedårande vackra och galet lekfulla stil. Bilderna är skapade med tusch och collageteknik och varje gång jag bläddrar igenom boken hittar jag nya detaljer att vila blicken på. Enligt förlaget passar den här boken […][...]

Leni ska hem till Olle och leka. Men när hon äntligen kommer dit, visar det sig att Olles granne Kiran också är på besök, och då är det inte alls roligt längre. Leni bestämmer sig för att sura. Det finns två tidigare böcker om Leni, och har man läst dem vet man att det handlar […][...]

Att Charlotte Gastaut kan illustrera övertygade hon oss om redan i sin förra bok Fannys fantastiska resa. Då författade hon även berättelsen om Fanny, även om det är bilderna som driver historien framåt. Den här gången har Charlotte Gastaut tagit till sig H C Andersens klassiska saga om Tummelisa – flickan som inte är större […][...]

Vissa böcker är som skattkammare. Att vara i dem är att vara i ett magiskt tillstånd, där intrycken är många och färgglada, mystiska och vackra. Man blir överraskad och förtrollad. Visuellt är den här boken sådan. När jag bläddrar igenom den utan att dröja vid text eller tänka på berättelse så bländas jag nästan av […][...]

I min recension av Oksa Pollock – Det sista hoppet, den första boken i serien om den unga härskarinnan över det gömda landet Edefia skrev jag att jag anade en framgångssaga à la Harry Potter på intåg. Jag är inte lika säker på det nu när den andra boken i serien är ute. Visst jämför […][...]

Det här är den fristående fortsättningen på Tankeläsaren, som utspelar sig efter den här boken, vilket nog bidrar till att den gick så bra att läsa utan att ha läst den första. Spänningen griper tag redan i prologen, när man får lära känna pojken Immiker och hans pappa. Eftersom Immiker är en särling (vilket syns […][...]