Rim och bunden vers är samlingsnamn för anrika, svårfångade stilmedel. De skapar texter som inte bara har potentiell rytm och melodi. Hårda frukter, mogna utan ljus, mjölkas torra av de dödas händer. Svårt Förgången Tid i männens hus De är otvetydigt sammantvinnade med sin rytm och melodi. annekterar ledsna, drömda länder. Överstånden fasa: allting vänder. […][...]

Lyriken är bedräglig. Det är något som alla vana läsare av nämnda genre vet. Möjligen går det att hävda att all skönlitteratur i någon mening duperar oss, men poesin och poeterna gör det extra mycket. Duperar, i den meningen att vi sällan får bara det vi först ser. Enskilda meningar kan vara otvetydigt klara, men […][...]

Och de viskade på ukrainska: - Bolbotun är här. Och det fanns inte skymten av beklagande i deras viskningar. Tvärtom kunde man läsa ett tydligt ”Hurra” i deras ögon. - Hurra-a-a-a-a-a-a-a-a… ekade kullarna i Petjorsk. Och droskkuskarna vidarebefordrade detta nonsens: - Bolbotun är egentligen storfurst Michail Aleksandrovitj. - Nej inte alls, han är storfurst Nikolaj […][...]

Mellan ca 1850 och 1920 utvandrade mer än en miljon svenskar till USA. Från svält och fattigdom, eller till ett bättre liv, eller bara för att följa efter familjen. Vi har ju vår bild klar av hur det gick till, vi har läst eller sett Mobergs eller Troells eller Björnåbennys version av Utvandrarna, den starke […][...]

Att Nanna Johansson är ett komiskt geni råder det inga tvivel om. Hennes seriealbum Mig blir du snart kär i (2010) gjorde mig onekligen förälskad, och både Välkommen till din psykos (2012) och Hur man botar en feminist (2013) fick mig att skratta högt och upprepade gånger utbrista ”Nanna Johansson är verkligen bäst” till alla […][...]

En man sitter i en lägenhet och skriver på en bok. Han undviker att gå ut. Enda sällskapet är en katt. Han minns andra katter i sitt liv. Han har också starka minnen av sin morfar. Han blir irriterad på mäklarreklam som stoppas ner i hans brevlåda trots reklam undanbedes-skylten. Beskrivningen ovan låter kanske som […][...]

Northanger Abbey är Jane Austens charmerande roman om romanläsning och hur livet kanske inte alltid motsvarar de förväntningar vi skaffar oss genom sådant. Den har med andra ord en kärna som ganska lätt borde gå att överföra på nutiden, eller vilken tid som helst som på ett eller annat sätt sysslar med berättelser. Och vilken […][...]

För några år sedan gjorde vi en temasida om spin-off-litteratur här på dagensbok.com. Fenomenet – förmodligen ungefär lika gammalt som mänskligheten själv, ungefär – har inte precis avtagit sedan dess, så idag uppdaterar vi det en smula med två nya varianter av Jane Austen: Northanger Abbey av Val McDermid och Eligible av Curtis Sittenfeld. De […][...]

Första gången jag såg dem, trodde jag att de var änglar. Vad skulle de annars kunna vara, med sina bleka spindelvävstunna vingar och musiken som de gav ifrån sig och ljuset som strålade kring dem? Jag fick genast en känsla av att de hade väntat och iakttagit, att de visste vem jag var. De dök […][...]

Espresso House. Framför henne i kön ett par i 30-årsåldern. Den unga kvinnan frågar vänligt om tjejen i kassan kan tänka sig att stänga av musiken. ”Det är nämligen så att jag för ett halvår sedan råkade ut för en cykelolycka och sedan dess har en hjärnskada”, säger hon. ”Självklart”, säger tjejen först, men ändrar […][...]