Först känner jag mig fascinerad. Så småningom undrar jag om det inte handlar mer om svårigheterna att förstå spelreglerna i japansk-tyska Yoko Tawadas En isbjörns memoarer. Vad är egentligen en isbjörn? Tawadas roman följer nämligen inte en, som den svenska titeln förespeglar, utan tre generationer isbjörnar. Först är det den blivande mormodern, en sovjetisk cirkusbjörn […][...]

När jag för första gången läste Lolita var jag tolv år och kunde varit Dolores avundsjuka och missunnsamma tvillingsyster. Vem skulle inte vilja ha en man med hårigt bröst och håriga fingrar som med romantiska gester krälar vid ens fötter? Hur kunde hon vara så otacksam både för Humberts poesi och för en ämnesomsättning som […][...]

Var aldrig ensam bland träd. Jagberättaren Karins mantra får så småningom sin förklaring i denna ovanliga roman om kärlek, längtan och sorg. Trädhjärta utspelas på två tidsplan parallellt. Till största delen under mitten av sjuttiotalet, när Anja kommer ny till Karins klass, men också under tidigt åttiotal när en vilsen Karin tampas med minnena av deras […][...]

Att kliva in i Emily Carrolls senaste bok When I Arrived at the Castle ger mig samma känsla som början av Huset Ushers undergång av gotik-skräckmästaren Edgar Alan Poe. Precis som i Poes klassiker kommer berättaren till ett ensligt beläget hus, som vid närmare inspektion visar sig vara minst sagt mystiskt – framför allt på grund av den känsla som […][...]

I inledningen av den här boken står den namnlösa, afro-amerikanska huvudpersonen inför rätta, åtalad för att ha försökt att återinföra slaveri och ras-segregering i sin hemort Dickens, Kalifornien. Men Svikaren, som han kommer att kallas, har gjort det i all välmening, i en förhoppning om att på så sätt kunna komma åt några av alla […][...]

Jag är svag för allt som har med Harry Potter att göra. Det innebär att jag har läst hela bokserien minst femtio gånger (alltså bokstavligt talat), sett filmerna ett tjugotal gånger, spenderat timmar och dagar med att dissekera detaljer i berättelsen, köpt prylar, klätt ut mig till karaktärer, och skrivit fanfiction. Självklart har jag även […][...]

Min väg till att lära mig simma minns jag var lång och svår. Jag tror det var först i tredje klass jag fick till mina simtag, och på ett någorlunda skapligt sätt kunde ta mig fram i vattnet. Därför kan jag naturligtvis bli lite avundsjuk på Aysas frimodighet i den här boken. Hon verkar älska […][...]

Zonen lockar. Med mysterier, med vetenskapliga fenomen och med löfte om räddning. För den som lyssnar på lockropen väntar en obehaglig vandring där vad som helst kan hända eftersom Zonen inte följer naturlagarna. Du kan bli fångad av en plötslig intensifiering av gravitationen eller bränd till döds när allt omkring dig blir stekhett. Dessutom finns […][...]

Siri Hustvedt har varit en av mina husgudar sedan mina pretentiösa tonår, och jag har glatt lagt ut texten om hur hon är överlägsen sin mer välkända make Paul Auster. Men hur mycket jag än tyckte om The Sorrows of an American eller A plea for Eros så lyckas jag inte uppbåda samma tillgivenhet och […][...]

Huvudpersonen Moa på några och tjugo i romanen Jag ska egentligen inte prata om det här jobbar på ett underbemannat vårdhem i Stockholmstrakten. Moa skriver och drömmer fortfarande om teater och böcker. Under tiden jobbar hon för brödfödan. En kvinnodominerad arbetsplats med stress och press och stort ansvar över liv och död bland allehanda ”klienter”: […][...]