Det var en gång tre bockar som hette Bruse. En dag fick dom ett brev om att dom måste börja skolan. Den minsta bocken ifrågasätter brevet, medan mellanbocken förstår att det handlar om att de måste lära sig saker. Den största bocken verkar känna till skollagen och förklarar för de andra att alla måste gå […][...]

Nu kommer tredje boken om Ninna. Tidigare har hon legat på sjukhus i Ninna och sjukhusfåglarna och fått syskon i Ninna och syskongrodden. Nu är det dags för henne att börja skolan. Ibland blir det plötsligt höst. Fastän man glömt att det skulle bli det. Det blir natt oftare, skorna är fulla av sand. När […][...]

För ett tag sedan diskuterades särskild begåvning, ofta i relation till neuropsykiatriska funktionshinder, flitigt i svensk media. Det var kort och intensivt och jag vet inte riktigt om det ledde någonstans men ganska snart efteråt gavs Linda Kreger Silvermans Särskilt begåvade barn ut. Särskild begåvning här är det som också kan benämnas hög generell intelligens […][...]

Stökiga killar. Klassens värstingar. Kanske har berättelserna om pojkarna som inte vill eller förmår anpassa sig till skolans skötsamhetsnormer funnits lika länge som skolan i sig? Hur berättelserna om dem sett ut har dock förändrats över tid. För några decennier sedan hade berättelserna om skolans värstingar fortfarande en ganska entydig betoning på klass. De som […][...]

Skolan. På senare år har den seglat upp som en av de absolut viktigaste valfrågorna. Alla verkar överens om att något är fel på den; ingen om vad som borde göras. Bara för att alla gått i skolan tror alla att de också är experter, kan man höra både lärare och skolforskare mumla ibland, och […][...]

Inge Lohmark är inte den typen av lärare som gullar med sina elever. Inte den typ som engagerar sig i dem alls, faktiskt. De ambitiösa, lika väl som de uppstudsiga, sätter hon en ära i att tillrättavisa och trycka till. Hennes undervisning är en envägskommunikation, renodlad katederundervisning, för det är ju bara hon som har […][...]

Ett spöke går genom den svenska skolan – kommunaliseringens spöke. Ja, förlåt min parafras, men jag kan faktiskt inte komma på någon bättre bild. Vart man än vänder sig kring skolans problem vilar den där som en mörk skugga. Kommunaliseringen. I Hem till skolan skriver DN-journalisten Maciej Zaremba att ”den svenska skolkrisen har vållanden på […][...]

Skolan, är det en vettig plats att använda som poetisk utgångspunkt? Alla rigida, tuktade arbetsplatser och miljöer – alla myndighetskontor, vårdcentraler, callcenters, styrelserum – vilken sorts samtal går egentligen att finna där bakom? Går det att med poesins hjälp nyansera de institutioner vars regelverk och premisser är lika ohjälpligt ingjutna i system som vi själva? […][...]

Hedin tar sig an projektet att i romanform försöka beskriva problemen i dagens skola. De där problemen som vi som utomstående kanske inte riktigt ser och förstår när vi alla unisont skakar på huvudet och undrar vad som egentligen är galet i den svenska skolan av idag. Vad beror det på att resultaten sjunker i […][...]

Hur mycket pratar vi om sex i skolan? Själv minns jag det som något ganska obehagligt, liksom skamset förbihastat av alla inblandade (den generade, uråldrige biologiläraren och den dömande, snipiga barnmorskan vi fick gå till vårdcentralen för att träffa). Jag vill tro att det blivit bättre sedan dess (det här var i mitten av 90-talet), […][...]