Ondska, vad kan ordet tänkas betyda? En snabb koll i uppslagsverket och ett flertal alternativ serveras prydligt: fientlig, elak, illvillig… Egentligen ganska lama förklaringar om man med ett ord försöker beskriva nazitysklands obegripliga ideologi. Kanske är det därför som det finns film och litteratur om kriget och nazisterna i överflöd. Orden räcker inte till för […][...]

1960-talets USA. Hippies. Långt hår. Blommor. Tillbaka till naturen. Stoppa kriget. Fritt sex. Massor med droger. Alternativa kläder – om några över huvud taget. Alternativ livsstil. Älska istället för att kriga var slagordet många använde sig av. Allting verkade så vackert – och kan idag fortfarande göra det. Men kanske får man bedöma en livsstil […][...]

Det finns en viss sorts litteratur vars upphovsmän drivs av andra bevekelsegrunder än lusten att berätta, längtan att skriva eller uppgiften att förklara. Jag talar om den personliga vittnesbörden från människor som av en eller annan anledning befunnit sig i utmarkerna av mänsklig civilisering. Ingen annan historisk epok torde ha genererat fler exempel härav än […][...]

Jag är verkligen kluven i min bedömning av Louise Eeks bok Spelat liv. Vid första genomläsningen blir jag heligt förbannad. Här har vi en tjej som växt upp under relativt ordnade förhållanden, fått allt ett barn kan förvänta sig materiellt sett, men trots det börjat dricka, knarka och jobba på strippklubb. Då vid första genomläsningen […][...]

Livet även om jag dör är Lars Hagströms debutbok. Den skulle kanske kunna kallas någon form av terapiarbete, eftersom han börjar skriva den efter att han fått beskedet att han har en obotlig form av cancer, skrivandet som ett sätt att bearbeta det faktum att man är på väg att dö, skrivandet som ett sätt […][...]

Förra året kom Pojken som kallades Det på svenska. Det här är Dave Pelzers andra fristående bok i en trilogi om sin tragiska uppväxt i Kalifornien på 70-talet. I den första boken fick vi följa Dave från 4 års ålder, då hans normala och lyckliga familj plötsligt började lyda den psykiskt sjuka mammans minsta vink. […][...]

Det är något visst med självbiografier. De är i vissa fall på något sätt både utlämnande och förtroliga. De är lockande men också förrädiska. Det gäller att ha i åtanke vad författaren vill med boken. Tjäna pengar, skryta eller bara sammanfatta ett liv så långt. Kanske lite av varje. Det finns så vitt jag kan […][...]

Det är väl kanske lika bra att säga det direkt: Nödvändigheten i att dansa är min första bekantskap med Thorvall. Hon antyder själv (och jag har väl hört samma sak ryktesvis) att vissa saker kanske upprepas från tidigare böcker, om än i något annan form. Om det har jag alltså ingen aning. Men det här […][...]

Under de sista nio månaderna av sitt liv såg William Burroughs närmaste vänner honom ofta sitta och skriva i inbundna journalböcker. Han var ganska hemlighetsfull angående innehållet i dem. De hann bli åtta till antalet innan han avled i augusti 1997 och det är dessa journalböcker som givits ut av James Grauerholz under titeln Last […][...]

Ronny Ambjörnsson är professor vid Umeå Universitet. När jag första kom i kontakt med honom var när jag läste Historia B vid Örebro universitet i våras. Hans bok Den skötsamme arbetaren var kurslitteratur och jag fastnade för hans sätt att skriva. Det var ingen vanlig kurslitteratur, den var skriven på ett annat sätt, mer luftigt […][...]