Min far bävade. Inför alla papper och inför skrivfolket var han bara en skugga av sig själv. Lugnet han hade när han arbetade i åkern var borta. Hans soldisiga stillhet var försvunnen. Ovanstående citat beskriver hur Ivar Lo-Johanssons pappa reagerar när det blivit hans tur i kön till Egnahemskontoret. Pappan är analfabet, och unge Ivar […][...]

I boken Singel i Sumpan berättar Annika Sundbaum-Melin i dagboksform om sin egen erfarenhet av hur man överlever en separation. Annikas sambo är otrogen, åker ut med huvudet före och lämnar henne ensam med tre barn varav ett är hennes, ett gemensamt och ett är hans barn. Före detta sambon träffar ny kvinna relativt omgående […][...]

Det är synd om Lee Stringer, han röker crack och hamnar på gatan, men han gör aldrig en fluga förnär, stjäl aldrig något eller är dum mot någon. Han pantar sina burkar och letar mackor med kort sista förbrukningsdatum som snabbmatscaféerna har slängt i soporna. Och när han har fått pengar för burkarna köper han […][...]

Dave Pelzer växer på sjuttiotalet upp i en familj i USA som på alla punkter realiserar den amerikanska drömtillvaron för ett barn. Pappan är brandman och mamman husligheten själv. Hon älskar att laga fantastiska middagar, hon ser till att familjens julgran alltid är den vackraste och de åker på underbara semestrar tillsammans. Så händer något. […][...]

Erkännas bör att mina kunskaper om Finlands politik (trots påbrå därifrån) ligger snubblande nära noll. Erkännas bör också att det inte är något jag arbetat så särdeles hårt för att försöka förändra. Att läsa en finländsk riksdagspolitikers memoarer är väl därför kanske inte riktigt det första valet jag skulle göra om jag stod på biblioteket […][...]

Skugge mår garanterat dåligt. Hon hatar sina föräldrar (”Fram för att lägga MER skuld på föräldrarna!”). Hon hatar sina läsare. Hon hatar sin kropp. Hon verkar hata (många?) killar/män. Hon är rädd för blod och spyor. Hon har ångest och får panikattacker. Hon har dålig självkänsla och oroar sig för vad andra ska tycka om […][...]

Lars Gyllensten påpekar i sitt förord att memoarer bör närmas med misstänksamhet. Minnet, som han liknar vid vykort ur det förflutna, är å ena sidan inte helt pålitligt utan korrumperat av tillrättalägganden, å andra sidan förefaller det förvånansvärt ofta stå självständigt och objektivt. Det kan vara bra att ha med i bagaget inför läsningen. En […][...]

Vid nära sextio byggde sej författaren, poeten, filosofiprofessorn, debattören, essäisten ett minnenas palats. Metoden använde redan datorlösa greker och romare för att lagra och vid behov framkalla minnen och kunskap. I sitt eget kolossala livspalats ställer Gustafsson in miljöer, som han fyller med människor som han fyller med kunskap som han fyller med frågor som […][...]

McCourt blev med Ängeln på sjunde trappsteget hyllad av världens läsare för sin gestaltning av den fattiga irländska barndomen under det tidiga 1900-talet. En limerick, precis som staden den utspelade sig i, fylld med tvetydigheter och grovt innehåll, rytmiskt och poetiskt framställd med bottnar i såväl tragik som komik i en minst sagt originell förpackning. […][...]