Mellan 1975 och 1989 var Beirut en krigszon; ”mellanösterns Monte Carlo” maldes ner i ett inbördeskrig mellan religiösa och politiska falanger; granne mot granne, kvarter mot kvarter. En hel generation växte upp där. En av dem var Alexandre Najjar. Krigets skola är hans memoar, hans Beirut, som det såg ut för en som från första […][...]

Satsen om oändligt många apor fastslår att om en apa får sitta med en skrivmaskin under en oändlig tidsperiod så kommer apan till slut skriva av alla böcker i det franska Nationalbiblioteket. Utan att ta närmare ställning till sannolikhetsaspekten av teorin, kan jag konstatera att jag varken har tid att vänta på att apan skall […][...]

Den berömde författaren John Coetzee är död. I hans fotspår reser författarkollegan mr. Vincent som ska skriva en biografi om honom. Sommartid är en slags redovisning av hans arbetsprocess, en inblick i Coetzees kvarlämnade anteckningar och de oredigerade intervjuer han gjort med kvinnorna (och en man) som stod Coetzee nära. Eller inte ens nödvändigtvis nära. […][...]

Jag sitter vid mitt köksbord och läser Bodil Malmsten – De från norr kommande leoparderna. Jag fortsätter till soffan, sedan bussen och avslutar läsningen på konditoriet i centrum i området där jag nu bor. Det är höst 2009. Boken utspelar sig under maj 2007 till april 2009. Nyss med andra ord. Finanskris. Jag har minne […][...]

Problemet med fiktion är att den är en lögn. Problemet med verkligheten är att den inte är fiktion. Problemet med lögnen är att den är verklig. Redan titeln drar in oss i den där underliga världen mellan fakta och fiktion. En rysk roman är varken rysk eller roman, åtminstone inte fullt ut, utan en självbiografisk […][...]

Tommy Deogans storebror Tony dog i ett huliganbråk i Högalidsparken i augusti 2002. Vittnen berättade om hur AIK-huliganer sparkat och hoppat på hans huvud och bröstkorg. Rättsläkaren hävdade efter obduktion att Tony inte blivit ihjälslagen, utan dött en naturlig död som inte hade något med den grova misshandeln att göra. Ett blodkärl hade brustit i […][...]

För knappt ett par månader sedan stod jag mitt i den folksamling som Andres Lokko i svd beskrev som aldrig har så många lite för tighta Fred Perry-tröjor samlats på en och samma plats. Vad som så träffsäkert beskrevs var den första av två utsålda konserter med ett tillfälligt återförenat Blur i Hyde Park. 110 […][...]

Någon gång under det innevarande årtusendets första decennium blev bonden plötsligt en trendig figur. Lite märkligt kan tyckas då bonden under nittonhundratalet främst var synonymt med inskränkthet och hade en sådan uppenbar brist på stil att även Svensson kunde göra sig lustig på dennes bekostnad. Men så kom det nya millenniet och med det Ernst […][...]

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva kan kort beskrivas på följande vis: framgångsrik kvinna i 30-årsåldern beskriver hur det är att leva med den psykiska sjukdomen bipolär typ 2, tidigare benämnd manodepressivitet. Ännu kortare, men kanske inte helt rättvist, kan boken beskrivas som en orgie i självutlämnande. Ann Heberleins bok är otroligt […][...]

Väl medveten om att ett recensionsexemplar kommer att dyka upp i min brevlåda ställer jag mig ändå allra längst bak i den jättelika kö som sakta slingrar sig genom akademibokhandeln. Efter 45 minuters köande är jag så äntligen framme. Väl där går det hela väldigt snabbt. Jag räcker fram boken till den sittande 82 årige […][...]