Pedagog, programledare, föreläsare, mor, mormor, you name it. I sin bok I ljuset spricker alla spöken, berättar Lou Rossling om sitt liv där hon tycks ha hunnit med det mesta. Det handlar om svåra saker som överlevts, om sorg och smärta, om närhet, kärlek och vänskap. Det skulle kunna vara en fantastisk och inspirerande bok, […][...]

Jeffrey Browns debutroman Fumlig är ingen bok som berör. Mig åtminstone. Inför den, enligt baksidetexten, känslosamma och medryckande kärlekshistoria som presenteras står jag oberörd. Kanske borde jag bli rädd, söka upp en psykolog samt ifrågasätta kontakten med mitt själsliv. Det gör jag inte. Istället skyller jag på boken. Fumlig är en självbiografisk serieroman som behandlar […][...]

När evolutionsteorins fader, Charles Darwin, satte sig ner för att skriva sin självbiografi – mer för att hans barn skulle veta vad han gjort och tänkt än för att han trodde att någon utomstående kunde vara intresserad – var han 67 år gammal. Han hade rest jorden runt, han hade mött eliten av 1800-talets engelska […][...]

Laura Macdissi landar i Bagdad i maj 2005. Hon har kommit på uppdrag av FN och landar mitt i kaosets Irak. Genom sitt arbetet på FN:s informationsavdelning får hon en unik inblick i den irakiska politiken och inser snart att inte ens FN:s personal i Bagdad är immuna mot den sekteristiska propaganda som snabbt blivit […][...]

Hanna Hellqvist är högaktuell just nu. Hon har skrivit krönikor i DN under flera år, men det här är hennes första roman. Den smått genialiska titeln kommer från den djuraffär som hennes föräldrar hade en gång i tiden. Jag läste boken på en semester, helt avskild från mediebruset, och visste därför ingenting om den på […][...]

Mina anteckningar: oscillera, sökandet, konstruktion, jaget är diskursberoende, jag var – jag blir. Hur skulle du skriva om dig själv? Om ditt liv vore en genre, vilken vore det då? Ett lappverk. Arne Melberg inleder boken Självskrivet med att berätta hur han i alla år undervisat litteraturstudenter att skilja på författaren och verket. Författaren är […][...]

Carl Johan De Geers självbiografiska roman (undertiteln är "En roman om mig själv") inleds med en slags snabbspolning genom barndomen i punktform, där intryck blandas med stora skeenden. Det är, ska det visa sig, också en innehållsförteckning till boken; redan här pekas på en mängd teman som senare utvecklas. Det är svårt att inte bli […][...]

Att läsa Bodil Malmsten är som bomull för själen. Även när det handlar om livets svåraste frågor som Ensamheten, Tillhörigheten och Det Sociala Spelet. Och jag försöker sätta fingret på vad det är. Är det språkets rytm, ironin eller de filosofiska betraktelserna? Enkelheten, ordskruvandet eller helt enkelt ärligheten? Jo, paradoxalt nog är det nog ärligheten. […][...]

Gränserna mellan fakta och fiktion har hört till de ständiga litteraturdebatterna på senaste tiden, men sällan är det just självbiografier som behandlas då. Att hänga ut sig själv anses oftast inte lika problematiskt som att hänga ut och kanske skruva till andra. Ändå är problematiken förstås omöjlig att komma ifrån: hur vi förstår oss själva […][...]

De dagar när vi filmade Min vän Balthazar räknar jag fortfarande till de lyckligaste i mitt liv. Jag kände mig genast hemma och fick den spännande känslan av att ha mött min riktiga familj, den som äntligen skulle låta mig få utvecklas och bli den unika varelse som Robert Bresson trodde sig ha upptäckt hos […][...]