För en dryg vecka sedan fick Anders Behring Breivik sitt straff i norsk domstol. 21 år i förvar för 77 dödade och ett helt land sårade. I juli knappt ett år efter bomben i Oslo och attacken mot AUF på Utøya kom boken Jag lever, pappa skriven av Siri och Erik Sønstelie utifrån deras upplevelser […][...]

Simone de Beauvoir skrev intellektuellt om det. Maria Sveland har skrivit bittert om det. Valerie Solanas skrev argt, förbannat och våldsamt om det. Karolina Ramqvist skriver nostalgiskt om det. Caitlin Moran skriver humoristiskt om det. Om (konsten) att vara kvinna. Caitlin Moran skrev Konsten att vara kvinna på fem månader. Det märks. Inte för att […][...]

Det är egentligen inte förrän läkaren talar om för honom att hans stämband är förlamade och att det inte är säkert att de någonsin hämtar sig som han verkar vakna upp ur själva överlevandet, tänka längre fram än till nästa vakna stund: herregud, han är ju musiker – vad återvänder han till för liv om […][...]

Barn som skriker. Barn som svälter. Barn med uppsvällda magar och spinkiga lemmar eller barn med automatvapen nästan större än dem själva, med ett drogat vansinne i blicken. Människor på flykt. Och så kvinnorna som protesterar, som kräver ett slut på kriget. Våren 2008 sitter Leymah Gbowee hemma hos dokumentärfilmaren Abigail Disney och ser den […][...]

Kanske var det när min sko åkte av och drog med sig strumpan ut i den vita snön. Kanske var det i det ögonblicket när jag först gick ner på knä och kröp in under ett långt bord. Kanske var det när han sträckte in händerna under bordet efter mig, när jag sparkade mot händerna, […][...]

En dag i mitten av 80-talet smyger sig två österrikiska tonårsflickor i sönderrivna jeans och punkfrisyrer över gränsen till Italien, ty detta utspelar sig på den tid då Europa var uppdelat av taggtrådsstängsel med beväpnade vakter. De är trötta på Waldheims ärkekonservativa Österrike och alla dess regler, trötta på att sitta luspanka och frysa på […][...]

Meningen ovan i rubriken består av de ord med vilka August Strindberg avslutar sin roman En dåres försvarstal. Orden är riktade till hans hustru Siri. I romanen visar han på hur han i förhållandet med Siri och i deras äktenskap fått lida på olika sätt, och visar på att det var fel att tro att […][...]

Det lustiga är att En dåres försvarstal nästan kunde varit skriven i år, med skillnaden att den då skulle kallas en våldsam satir av patriarkatet, en dekonstruktion av det manliga tolkningsföreträdet eller liknande. Den skulle t ex passa finfint som en av delarna i Sara Stridsbergs lysande Darling River, Lolita-referenser och allt. (En dåres försvarstal […][...]

Hur kan jag avgöra om något är självbiografiskt? Det är en fråga som ansätter mig efter det inledande, utdragna försöket till gruppvåldtäkt på Abdellah, en 12-årig pojke. Och det är en fråga jag fortsätter ställa mig genom hela Abdellah Taïas korta roman Ett arabiskt vemod. Abdellah är ett 12-årigt gatubarn, i en värld av pojkar […][...]

För någon vecka sedan kom den fjärde delen av Karl Ove Knausgårds självbiografi Min kamp på svenska. Jag har fallit som en fura och slukat de tidigare delarna, den om hans pappa, den om hans vuxna familjeliv och kärleken och den om barndomen. Nu har turen kommit till hans ungdomsliv. Berättelsen börjar med den 18-årige […][...]