Recension

: Konsten att vara kvinna
Konsten att vara kvinna Caitlin Moran
2012
Albert Bonniers förlag
7/10

En motorväg genom feminism, populärkultur och arbetarklass

Utgiven 2012
ISBN 9789100128418
Sidor 320
Orginaltitel How to be a woman
Översättare Molle Kanmert Sjölander

Om författaren

[caption id="attachment_50237" align="alignleft" width="179" caption="(c) foto: Chris Floyd"](c) foto: Chris Floyd[/caption]

Caitlin Moran, född 1975, är en brittisk krönikör och tv-kritiker. Hon är äldst av åtta syskon, skrev sin första roman som femtonåring och började skriva för Melody Maker som sextonåring. Sedan många år skriver hon tv-kritik och krönikor i The Times, för vilket hon tilldelats flera priser.

Sök efter boken

Simone de Beauvoir skrev intellektuellt om det. Maria Sveland har skrivit bittert om det. Valerie Solanas skrev argt, förbannat och våldsamt om det. Karolina Ramqvist skriver nostalgiskt om det. Caitlin Moran skriver humoristiskt om det. Om (konsten) att vara kvinna.

Caitlin Moran skrev Konsten att vara kvinna på fem månader. Det märks. Inte för att den är dåligt skriven utan för att texten far fram i ett rasande tempo. Det här är en bok som inte går att läsa långsamt. Caitlin Moran har byggt upp en motorväg av tankar som inte bara framförs i det snabba tempot utan också måste kolla läget på varenda avfart. Det är inte helt lätt att läsa, jag önskar att hon tog sig tid att stanna upp och reflektera ibland men å andra sidan är feminismen full av reflekterande och intellektuella texter men det finns få roliga texter.

Visst är det roligt det här. Det är inte alltid jag skrattar (det är inte riktigt min typ av humor, jag orkar inte med när varenda detalj ska presenteras med ett skratt) men jag förstår att andra skrattar och när jag väl skrattar gör jag det ordentligt. Det går inte att låta bli att garva högt åt pinsamma och galna bröllopsupplevelser eller när hunden äter på den trettonåriga Caitlins blodiga binda. Jag lovar, läs själva!

Men det är inte skratten som är den stora behållningen av Konsten att vara kvinna. Caitlin Moran har många bra poänger och hon avväpnar många ämnen och diskussioner som i andra kontexter är besvärande att vidröra. Hon skriver (underhållande) om vad porr är och vad porr istället borde vara. Hon skriver om vad feminism är (för den som inte redan visste det) och vad feminism inte bör förväxlas med.

Något som hon ägnar mycket utrymme åt att diskutera är barn. Att skaffa barn, att inte vilja skaffa barn och att göra abort. Jag tycker att avsnittet om att skaffa barn blir lite för gulligt, för positivt och för mycket glorifierande (förmodligen för att jag själv inte har några barn) men det vägs upp av hur rörande och självklart hon skriver om viljan att inte skaffa barn och beslutet att göra abort.

Det finns dock ämnen som inte ens Caitlin Moran tycks vara helt bekväm med. Avsnittet ”Jag vet inte vad jag ska kalla mina bröst!” visar sig handla mer om den tonåriga Caitlin och systern Caz funderingar på vad de ska kalla slidan för. Innan de kom i puberteten kallade deras mamma den för ”bot-bot”, på svenska skulle det översättas till framstjärten. Samma namn lär hon själv ut till sina små barn. Nåväl, Caitlin Moran hittade ett eget namn att vara bekväm med men användandet av ”bot-bot” visar ändå på ett visst anonymiserande av det kvinnliga könsorganet. Jag tror inte att en diskussion om den manliga könsorganet skulle sträcka sig över 15 sidor och döpas till ”Jag vet inte vad jag ska kalla mina bröst!”

Om ni har möjlighet bör ni läsa boken på engelska. Det är svårt att översätta den här typen av texter som bygger på ordvitsar, andra skämt och populärkulturella fenomen och det känns ofta konstigt krystat och jag hade hellre undrat vad det var för brittiskt TV-program som det syftades på i texten än läsa Arga snickaren insprängt i en mening.

Lär man sig då hur man är som kvinna genom att läsa den här boken? Nej! Man lär sig möjligtvis vilka problem kvinnor kan ställas inför och vilka attityder som möter många kvinnor. Men Konsten att vara kvinna är så mycket mer än ett humoristiskt skrivet, feministiskt traktat. Det är också en kavalkad i popkultur, en skildring av en uppväxt i en fattig arbetarfamilj, en berättelse om att växa upp under 80- och 90-talet samt en smart insikt. Hellre sträva efter att bli en bra människa än en perfekt kvinna (eller man).

Men under årens lopp har det gått upp för mig att det är människa jag egentligen vill vara när allt kommer omkring. Bara en strävsam, hederlig, anständigt behandlad människa. En i gänget. Fast skiiitsnygg i håret.

Det här kommer bli en modern feministisk klassiker helt klart. En bok som jag önskar ska läsas av långt fler än de unga kvinnor Caitlin själv riktar sig till, de som aldrig har läst annat än skvallertidningar och inte tror att feminism har med dem att göra. Inte bara 13-åriga tjejer behöver läsa om mensbekymmer och inte bara kvinnor i 20-årsåldern behöver läsa om Caitlin Morans lysande reflektioner och analyser av porrbranschen eller hennes funderingar över hårborttagning av alla dess slag. Läs så avdramatiserar vi dessa diskussioner och gör dem till allmängods.

Camilla Hällbom

Publicerad: 2012-08-30 00:00 / Uppdaterad: 2012-08-29 23:25

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4923

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

48 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?