Norman Manea vill ta sig bortom klichén och ut ur offerrollen han har hört ältas sedan barnsben. Fem år gammal sattes han i koncentrationsläger med sin familj. Jag har hört att man som vuxen inte har några minnen från innan fyra års ålder; att minnena börjar sedan. Manea var fem år gammal. Då minns man […][...]

Den rumänske författaren Mircea Cartarescu är relativt känd för svenska läsare. Han introducerades först med romanen/novellsamlingen Nostalgia (2002) och sedan med den stora romantrilogin Orbitor – alla i Albert Bonniers prestigefyllda Panache-serie. Nu fyller denna Panache-serie 65 år, och till jubileet utges Cartarescus dagböcker från ett drygt decennium. Det är en diger volym som ger […][...]

Det påstår sig vara Mircea Cărtărescus självbiografi. Han föddes 1956, samma år som sovjetiska tanks rullade in i Ungern, växte upp i Ceaușescus Rumänien med allt vad det innebär, där han beslutar sig för att börja skriva Mircea Cărtărescus självbiografi där han föds 1956, samma år som… Det är tre volymer, med undertitlarna Vänster vinge, […][...]

Vissa författare och vissa verk kräver tid, långsam läsning och långsam tanke. Herta Müllers verk räknar jag till dem och jag önskar att jag alltid kunde ge verk av den här typen mycket tid och långsamma tankar. Nu när jag har läst Flackland har jag inte haft så mycket tid. Istället har jag läst överallt, […][...]

Man ska ju, som talesättet säger, aldrig bedöma en bok efter dess framsida. Men om man trotsar den devisen och tar Gabriela Melinescus Mamma som gud i sin hand kan man nog ändå gissa sig till att det här inte är en roman vars huvudsyfte är att ge läsaren lite avkoppling för stunden. Allvarsamma kvinnor […][...]

Så sällsynt underlig och stark är Max Blechers Händelser ur den omedelbara overkligheten att det är svårt att veta var den tar vägen inom en. Jag tänker mig hur den lungsjuke, kortlivade Blecher tog spade och hacka och arbetade sig riktigt, riktigt djupt ner i sig själv och sedan återvände från sina innersta grottor och […][...]

Jag gillar inte riktigt Hjärtdjur första gången jag läser den. Jag har gillat andra böcker av Müller direkt; jag blev djupt fascinerad av Kungen bugar och dödar för några år sedan, men Hjärtdjur tycker jag bara är för konstig, sådär på ett sökt och irriterande sätt. Och så läser jag den igen. Nu faller plötsligt […][...]

För några timmar sedan tilldelades Herta Müller årets Nobelpris i litteratur. Det är inte svårt att förstå varför. Utan att på något sätt påstå att Müller är min absoluta favoritförfattare måste jag tillstå att hon är något helt Särskilt. Hon är inte utbytbar. I Redan då var räven jägare kretsar Müller kring teman som ständigt […][...]

Nobelpriset i litteratur går i år till den rumänsk-tyska författaren Herta Müller med motiveringen: ”som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”. Hon är född 1953 i Rumänien och kämpade för yttrandefrihet under den kommunistiska regimen där. Hon debuterade med novellsamlingen Niederungen som först blev stoppad av censuren. En förtryckets poetik Läs Ellas […][...]

Vi väljer böcker på många olika sätt. Efter omslag, författarnamn, efter olika typer av genererad uppmärksamhet. Själv är jag svag för vackra titlar, och det har än så länge visat sig vara en ganska idiotsäker väg till bra böcker. Herta Müllers Kungen bugar och dödar är en sådan titel, som dessutom väcker associationer till den […][...]