Aza Holmes har egentligen annat att tänka på än en försvunnen miljardär. Uppriktigt sagt har Aza Holmes över huvud taget svårt att leva utanför sina egna, ständigt vindlande tankar. Tankemonster. Monstertankar. De där som sällan vill låta henne fokusera på normala tonårssaker, som relationen till bästa vännen Daisy och hennes Chewbacca-fanfiction, skolan eller killar. Herregud, […][...]

Jag hinner ungefär 50 sidor in i De tyngdlösa innan jag hajar till på allvar. Den smyger sig ju på läsaren. Den utger sig för att vara något ganska enkelt, ännu en snygg variation på den eviga New York-skildringen: Ung mexikansk kvinna flyttar till det stora äpplet, sveps upp i ett gäng vinddrivna existenser som […][...]

Babadag är ett litet samhälle i östra Rumänien beläget alldeles nära Svarta havet. ”Babadag, det var trötthet och ensamhet”. Med en av karttjänsterna som finns att nå på internet företar jag mig en egen resa till den stora byn eller lilla staden, beroende på om man tror på fastslagna definitioner eller ej. Jag släpper ned […][...]

När Världen bortom Dukla gavs ut var det den första boken av Andrzej Stasiuk som översatts och givits ut på svenska. Då, liksom nu, var det naturligtvis Tomas Håkanson som stod bakom överföringen från polskan till svenskan. I vanlig ordning med den äran, men det behöver vi nästan inte ta upp längre. Där Taksim, På […][...]

Jag läser aldrig med bokomslaget på. Om man tar bort det finner man då och då små mästerverk inpräntade i pärmen och hur som helst är det alltid i vägen, lossnar och ger skärsår. Istället kan det fylla luckan i bokhyllan eller -högen (förslagsvis högst upp i det senare fallet). Praktiskt. Bakom omslaget till Taksim […][...]

Jag tänker ofta på Kate Tempest och hennes album Let them eat chaos när jag läser Andrzej Stasiuks Nio. Kates album är i grunden skriven poesi men gör sig lika utmärkt som musik. Hon beskriver ett nutida London som ändå inte är helt olikt scenen för boken: Ett Warszawa klätt i en skrud av strax-efter-murens-fall-snitt. […][...]

Titeln Peking – den hopfällbara staden är inte ett dugg kryptisk eller symbolisk. Den handlar just om det: att staden Peking byggts om i ett ofantligt byggprojekt, och blivit hopfällbar. Höghusen veks på mitten och bugade sig undergivet likt de ödmjukaste av tjänare, ända tills deras huvuden nådde ned till fötterna. Sedan veks de och […][...]

Fattigdom och ett sinne präglat av brinnande idealism (även underblåst av lämpliga pamfletter) är inte någon lyckad kombination. Om bröstet värker av att minnas avrättade vänner känns pamflettens budskap alltmer lockande. Sovjetunionen söker ingenjörer i början av 1920-talet när fängelsevistelsen tar slut för Ilja, som tillhörde de röda i det finska inbördeskriget. Klara följer med […][...]

Jag tänker inte lovsjunga Fjodor Dostojevskijs författarskap. Det kliar naturligtvis i fingrarna, men det skulle bara bli upprepningar. Ett litet preludium är ändå på sin plats. Dostojevskijs liv har fascinerat mången litteraturvetare och andra. Onekligen genomlevde han många plågor. Den skenavrättning han för sina – vid tidpunkten liberala – idéer utsattes för skulle nog bragt […][...]

Borde jag ha läst Future Perfect innan denna? Jag älskade ju Salome, men tydligen inte nog för att läsa fler av Mara Lees romaner förrän nu. Och det borde kanske inte spela roll, men när Kärleken och hatet alldeles i början har ett avsnitt där berättaren grälar med sin mor om huruvida modern i berättarens […][...]