Kyrkoherde Erland Wallerius lever ett gott liv, ett välordnat, gudfruktigt liv. En hanterlig församling, en fru sedan drygt 20 år, två vuxna döttrar och numera även ett utseende han trivs med. Kontrollen över själen och kroppen upptar honom på såväl det personliga som professionella planet och det är från första sidan uppenbart att det bara […][...]

I Caraval, ett karnevalliknande omkringresande spel, kan vad som helst hända och de som spelar kan aldrig vara säkra på vad som är verkligt. Scarlett har i flera års tid skrivit till direktören i hopp om att Caraval ska komma närmre den lilla ö hon och hennes syster är isolerade på. Och efter sju år […][...]

I en inte alltför avlägsen framtid finns en permanent bosättning på en inte alltför avlägsen himlakropp. Andy Weir, bäst känd för sin roman Ensam på Mars fortsätter skriva om livet i rymden, men den här gången skriver han om månstaden Artemis, i boken med samma namn. Månen är som bekant en ogästvänlig plats, men man […][...]

Om en kikar på svenska deckare som skrivs idag så ser vi att de återigen blivit samhällskritiska såsom författarduon Maj Sjöwalls och Per Wahlöös böcker om kriminalkommissarie Beck som de skrev på 1960- och 1970-talet. Böckerna är skrivna i en realistisk tradition, som utgår ifrån polisernas arbete, med ett starkt samhällskritiskt perspektiv och de innehåller […][...]

Varför cyklar inte Gaby på sin nya cykel? Därför att när man är rikemansson till en vit fransos och en svart afrikanska, och någon i grannskapet i Burundis huvudstad snor ens cykel, då kommer fars tjänstefolk fanimig se till att cykeln tas tillbaka. Även om det innebär att rycka den ur handen på ett barn […][...]

Ett hov av taggar och rosor är en bok jag har svårt att få grepp om. På ytan är den genomsnittlig fantasyromans för ungdomar. Den hårdhudade (och mänskliga) Feyre sliter för att hennes (helt odugliga och passiva) familj inte ska svälta. Utrustad med pil och båge jagar hon djupt inne i skogen, och på en […][...]

När man läser första meningen av Plågsam kärlek av Elena Ferrante inser man som läsare att allt redan hänt. Moderns död blir upptakten för dottern och jagberättaren, Delia, att möta sitt förflutna: en barndom fylld av våld, övergrepp och drömmar om något annat. Min mor drunknade natten den 23 maj, min födelsedag, i havet utanför […][...]

Tre syskon som delade lägenhet. Alexander, Natasha och Josef. Parallella liv, men alltid med ett öga på varandra. Så kändes det i alla fall. Nu är de bara två. Natasha, som knappt tar sig ur sängen, och Josef, som festar, filar på sin stand-up-rutin och ligger runt. Lite planlöst. Kanske som vilken nittonåring som helst. […][...]

Lara Jean har skrivit kärleksbrev till alla killar hon gillat, och sedan gömt dem i en hattask. Breven, inte killarna. Hennes ena syster har precis flyttat till Skottland när breven plötsligt postas. Lara Jean måste ta reda på vad hon egentligen känner samtidigt som hon försöker förhålla sig till sin nya roll som ensam storasyster […][...]

När jag såg att det kommit en tredje bok i Metro-serien, och bad att få recensera den, så trodde jag att jag hade läst och uppskattat de första två. Det visade sig vara om inte fake news, så åtminstone en något modifierad variant av sanningen. Det hade gått ett antal år sedan jag läste första […][...]