När man läser första meningen av Plågsam kärlek av Elena Ferrante inser man som läsare att allt redan hänt. Moderns död blir upptakten för dottern och jagberättaren, Delia, att möta sitt förflutna: en barndom fylld av våld, övergrepp och drömmar om något annat. Min mor drunknade natten den 23 maj, min födelsedag, i havet utanför […][...]

Tre syskon som delade lägenhet. Alexander, Natasha och Josef. Parallella liv, men alltid med ett öga på varandra. Så kändes det i alla fall. Nu är de bara två. Natasha, som knappt tar sig ur sängen, och Josef, som festar, filar på sin stand-up-rutin och ligger runt. Lite planlöst. Kanske som vilken nittonåring som helst. […][...]

Lara Jean har skrivit kärleksbrev till alla killar hon gillat, och sedan gömt dem i en hattask. Breven, inte killarna. Hennes ena syster har precis flyttat till Skottland när breven plötsligt postas. Lara Jean måste ta reda på vad hon egentligen känner samtidigt som hon försöker förhålla sig till sin nya roll som ensam storasyster […][...]

När jag såg att det kommit en tredje bok i Metro-serien, och bad att få recensera den, så trodde jag att jag hade läst och uppskattat de första två. Det visade sig vara om inte fake news, så åtminstone en något modifierad variant av sanningen. Det hade gått ett antal år sedan jag läste första […][...]

Föräldrafritt. Ett eftertraktat tillstånd i en viss ålder. Fast normalt bygger det nog på att det också är ett tillfälligt tillstånd, en plötslig lucka av frihet och möjligheter, mitt i den vanliga, inrutade tryggheten. Så är det inte på tionde våningen, där sjuttonåriga Jorinde bor. Hon bor ensam i familjens gamla lägenhet. Hennes mamma har […][...]

I ett annat Stockholm ljuder flyglarmen allt oftare den här försommaren och helikoptrarna utgör en ständigt surrande närvaro över staden. Människor försvinner utan någon förklaring. På fartyget Auspicia arbetar vetenskapsmännen med skuggan som befinner sig nere i havsdjupet. Orden och meningarna i Julia & Paul – en försommarberättelse låter oss bara ana vad som pågår. […][...]

De flesta har nog hört talas om Tjänarinnans berättelse vid det här laget. Andra säsongen av tv-serien är på gång, och boken hade varit populär långt innan dess. Den publicerades först 1985, och kan väl sägas ha fått en renässans i och med tv-serien. Den utgåva jag läst, som publicerades förra året, har seriens ledstjärna […][...]

Idel, ädel, adel. Vackra kläder och änkegrevinnan av Grantham yttrar slagfärdiga repliker som ingen glömmer. Romanen Mödrarnas söndag har till det yttre likheter med tv-serien Downton Abbey som lockade så många tittare. Tidsepoken. En slottsbyggnad. Herrskap och tjänstefolk. Men författaren Graham Swift har valt bort kollektivet och i stället fokuserat på tjänsteflickan Jane Fairchild. Den […][...]

När Grace Town släntrar in tio minuter försent till en dramalektion, under Henry Pages sista år på High School, så reagerar han på att hon ser sjuk och avmagrad ut, med gulnad hy och tovigt hår. Och att hon har på sig killkläder – inte som en tomboy-stil, utan kläder som inte alls passar henne. […][...]

Jessica Schiefauers Augustprisbelönade ungdomsroman När hundarna kommer (2015) har bearbetats till lättläst, snabbläst version av Tomas Dömstedt 2017. Jag har inte läst originalet men det gör inget – det är närmast en fördel. I korthet går intrigen ut på att Ester, sjutton år, råkar träffa Isak som går i samma gymnasieskola. De är båda lite […][...]