Det kan tyckas att J. M. Coetzee är en väldigt sval författare. Intrycket han gett hittills, efter ankomsten till Stockholm för att motta Nobelpriset i litteratur ur kungens hand, ger inte sken av att spräcka den bilden. Distanserad, mystisk och … ja, sval. De 50 första sidorna av Elizabeth Costello, Coetzees senaste alster som publicerades […][...]

”Försök att förklara för någon vad svältkonst är! För den som inte har den rätta känslan kan man aldrig göra det begripligt.” Det skriver Franz Kafka i sin novell En svältkonstnär. Det kan också vara utgångspunkten i Historien om Michael K. Den handlar om utanförskap och att ofrivilligt bli tillskriven något som man inte är. […][...]

J.M. Coetzees genombrottsroman I väntan på barbarerna är kliniskt ren från religiösa inslag, trots att den oavbrutet sysslar med teologins knäckfråga, ondskans väsen. Det är som om han önskat skala bort allt oväsentligt utanpåverk: historiska och geografiska positioner, filosofiska traditioner, religiösa idévärldar, för att fokusera enbart på människans brottande med lidandet. Bokens berättare, en borgmästare […][...]

Har sett filmen Trainspotting (inte läst boken). Har krypit på alla fyra när jag försökt med Filth (pallade inte med den skotska dialekten) och jag har läst baksidan till Porno. Det är mina erfarenheter av Irwin Welshs litterära värld. När jag såg Glue på hyllan var det dags: Jag måste läsa den, jag är ju […][...]

Inte mindre än trettiotvå Homan-deckare har Jan Mårtenson producerat sedan 1973. Dödligt svek är den trettioförsta i ordningen och som sig bör står den smått excentriske antikhandlaren Homan tillsammans med sin kanske inte fullt lika excentriska siames Cléo de Merode i centrum. Denna gång har de även sällskap av bland annat en gubbsjuk överklassnobb och […][...]

Det finns de som är införstådda med den könsojämlikhet som existerar på många plan i samhället. Sen finns det de som har föreställningen att vi numera uppnått total jämlikhet mellan könen. Oavsett vilken uppfattning man har, måste man reagera när man läser Anja Snellmans Safari Club. Romanen lämnar oss ingen ro utan manar oss att […][...]

Att inte ha ordning på sina papper tillhör en av mina laster men det är också en av mina kvaliteter. Ibland när jag i förtvivlan söker efter just det där som är så otroligt viktigt att det är rent ofattbart att jag inte har lagt det på ett säkrare ställe än där jag nu har […][...]

Ibland är det svårt att veta om man bör ta Leif GW Persson på riktigt allvar. Karln rymmer – precis som sin frände Jan Guillou – inget som helst mått av självdistans eller tvivel på sin egen förmåga. Det spelar ingen roll om det sker i rollen som nestor i Efterlyst på TV3, i uttalanden […][...]

Jag läste första boken, Mannen och pojken. Jag gillade den, för den var rak och ärlig. Inget trams. Men inte heller något djupare. Att läsa uppföljaren Mannen och hustrun kändes roligt och på väg hem till min ö slog jag upp bokens pärmar. Boken var precis som den första, ärlig och rak och den inleds […][...]

Precis som Seinfeld har Quicksilver inget tydligt mål. Det är intressant läsning så jag reagerar inte på detta förrän efter nästan 300 sidor. Nu är det inte riktigt så illa som det låter och det är dessutom bara den första volymen i trilogin The Baroque Cycle, de avslutande volymerna kommer under 2004. Stephenson nådde kultstatus […][...]