Jag har läst någonstans att om man har läst en bok av Aarto Paasilinna så har man läst alla. Visst känns greppen och miljöerna igen i hans romaner men det är också dess styrka. Jag har haft honom som resesällskap många gånger de senaste åren. Med böcker som Kollektivt självmord, Den ljuva giftkokerskan, Den ylande […][...]
























