Lova är medelålders, änka och har en son som går på tekniska högskolan. Själv jobbar hon som butiksbiträde på Systembolaget och har gjort det länge. Lova är inte direkt lycklig. När boken börjar har hon precis bråkat med sin flickvän och det bråket blir slutet för deras förhållande. På den semesterresa som de skulle ha […][...]

Efter Robinsons föregående deckare, den läsvärda En ovanligt torr sommar, är förväntningarna relativt högt satta inför denna fristående uppföljare. I ondskans spår är dock en helt annan slags kriminalroman. När föregångaren i maklig takt avhandlar ett många, många år gammalt mord utan några mer bestialiska förtecken så får I ondskans spår det att klia under […][...]

Dave Eggers 90-talsgenerationsroman om hur det är att växa upp i USA har redan blivit en klassiker, en klassiker som inleds med drygt 40 sidor anvisningar, förklaringar och instruktioner om hur själva verket ska avnjutas på bästa sätt – allt för att sedan avslutas med en tecknad bild på en häftapparat. Det må låta onödigt, […][...]

Witold Gombrowiczs sista roman Kosmos marknadsförs som en bakvänd kriminalroman. Konventionella deckare ger ofta en förenklad bild av verkligheten. De ger rationella förklaringar till varför världen ser ut som den gör. Det finns ledtrådar som bildar mönster och är man skarpsynt nog berättar de vem som är skyldig. För att kringgå det irrationella i att […][...]

Om vi börjar från början blir jag djupt fascinerad redan av Ragnar Strömbergs förord. Ingen märkvärdig text i sig, men historien som berättas där får mig att lägga ner boken en lång stund och sitta och stirra ut i luften, fullkomligt tagen av denne bisarre figur som var Yukio Mishima, en av Japans främsta och […][...]

Jag tror det var geometrin som tvingade in naglarna i barken Rätvinkliga oböljande byggnader, precist rätvinkliga gatukorsningar, kvadratiska tv-skärmar, avlånga tv-tablåer och varje dag uppdelad i kvadratiska fält representerandes timmar. Timmar i ekorrhjulet. För kvinnan i Madeleine Hessérus roman Till Isola blir det plötsligt för mycket. Hon flyr staden, först längs vägarna, människans spretande konstruktioner […][...]

Och så var år tjugohundrafyra överstökad. Ett ganska händelserikt år i många avseenden men något vidare bra bokår var det aldrig. I alla fall inte för min del. Anledningen är enkel: många bottennapp och endast ett fåtal titlar som väckte ett svalt intresse. Faktum är att jag har kvar ett gäng halvlästa samt oöppnade böcker […][...]

Historiska romaner med forntida motiv hör inte till vanligheterna. Kanske beror det på att det många gånger bristfälliga källmaterialet gör det svårt att väva samman helheter? Å andra sidan ges det således gott om utrymme för egna tolkningar för de hugade författarna. Möjligheter alltså men också faror och fällor att fastna i. Johanna Hildebrandt vågade […][...]

Två år i rad har Indridason tilldelats Glasnyckeln, priset för bästa nordiska kriminalroman. Jag har inte läst Glasbruket och således kan jag inte bedöma om det var 2002 års bästa nordiska kriminalroman. När det gäller Kvinna i grönt … tja. Det måste ha getts ut bättre deckare i Norden under 2003, det är jag alldeles […][...]

Jag gillade verkligen John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. En rätt djup historia om en ung pojkes uppväxt och problem och mitt i allt detta råkar han dessutom bli kär i en vampyr. Väldigt intressant och spännande. Lika dolda för samhället som vampyrer är i Johns bok är de synliga i Laurell K. […][...]