Recension

: Livets vatten
Livets vatten Inger Alfvén
2004
Albert Bonniers förlag
2/10

Det blir aldrig som man tänkt sig

Utgiven 2004
ISBN 9100104310
Sidor 276

Om författaren

Fotograf: Cato Lein

Inger Alfvén föddes i Stockholm 1940. Hon är socionom och en av Sveriges mest lästa och framgångsrika författare. De senaste åren har hon även varit handledare i Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet. Hennes böcker gestaltar existentiella och moraliska konflikter såsom nedärvda könsroller, kärlek, livslång vänskap och ensamhet. Som genombrottsroman brukar Dotter till en dotter från 1977 räknas.

Sök efter boken

Lova är medelålders, änka och har en son som går på tekniska högskolan. Själv jobbar hon som butiksbiträde på Systembolaget och har gjort det länge. Lova är inte direkt lycklig. När boken börjar har hon precis bråkat med sin flickvän och det bråket blir slutet för deras förhållande. På den semesterresa som de skulle ha gjort tillsammans träffar Lova Roland. Visserligen träffas de på flyget och det dröjer månader innan de möts igen i Stockholm, men de möts igen och någonting börjar växa fram.

Roland har farit illa i livet och det går ganska lång tid innan han berättar att han är konstnär. Dock går det strax upp för mig som läsare att han har problem men spriten. Det har inte Lova. Hon är bra på sitt jobb och kan med lätthet ge en yrkesmässig bedömning av allt från det billiga vinet i tetra till champagne. Däremot så kan hon inte sätta gränser för sig själv eller se till sina behov.

Hela historien är en mardrömsresa mot missbruk och ruinens brant. Vad är ett förhållande värt? När övergår kärleken i utnyttjande? Kan man älska någon som bedrar en även om det bara är för att han är full? Är det bättre att leva ensam än att hela tiden bli besviken? Hur sorgligt är det att ingen skulle sakna en när man dör? Är det så sorgligt att det är bättre att stå ut med alkoholisten som äter en ur huset?

Alla förväntningar som finns på tvåsamheten faller snett i detta missbruksmörker. Det är svårt att se en vits med att leva i en tvåsamhet när den finns på lika villkor. Alkoholism är en sjukdom men vilken skyldighet har partnern i fråga att stanna kvar och stötta när allt är på väg utför. Att dessutom varken Lova eller Roland erkänner missbruket gör det svårare för mig som läsare att hantera. Det gör visserligen boken mer trovärdig å ena sidan men å andra sidan så skulle en större medvetenhet hos Lova göra det lättare att känna empati med henne.

Till detta ska sägas att boken inte är riktigt välskriven. Dialogen känns lite hafsig och historien berättas lite oengagerat vilket gjorde att jag efteråt var mest äcklad. Jag har svårt att känna sympati för människorna i boken och jag kan inte för mitt liv fatta varför Lova inte bara går sin väg. Jag tror att det är just här det fattas något i berättelsen. En mer inlevelsefullt berättad historia skulle ha kunnat förmedla kärleken men också problematiken som ett alkoholmissbruk innebär och därmed ge svaren på varför hon inte går.

Jag läste Livets vatten i förrgår, en gråkall söndag i januari. Det var en dålig idé. Min söndagsångest växte lavinartat i takt med att Lova blev mer och mer indragen i Rolands missbruk. Jag tror inte att jag har läst något av Inger Alfvén sedan S/Y Glädjen men det var så länge sedan att filmatiseringen av boken ligger närmre i minnet. Jag måste nog helt enkelt läsa den igen för jag har en känsla av att Inger Alfvén skriver mycket bättre än så här.

Textutdrag (Visa/göm)

Åsa Pettersson

Publicerad: 2005-01-25 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-23 13:57

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1507

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?